Veckans retro

Påskkärring, även påskkäring, påskakärring och påskakäring, är enligt gammal svensk folktro en häxa som enligt tradition flyger på kvast till Blåkulla på skärtorsdagen eller natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen för att sedan återvända på påskdagen.

Historia
Anknytning till 1600-tals häxorna
Idén med påskkärringar anses komma från 1600-talets häxor.
På 1660- och 1670-talen var häxprocesserna som värst i Sverige och hundratals avrättades efter att de antagits ha åkt till djävulens gästabud.
Gästabudet hölls i en praktfull gård på en plats som ofta, men långt ifrån alltid, kallades för Blåkulla.
Häxorna trodde att de serverades massor av läckerheter, men det var i själva verket grodor, ormar och paddor.

För att skrämma iväg häxorna tände man eldar och sköt med gevär.
Något som lever kvar än idag i form av påskbrasor, valborgsmässobål/majbrasor och påsksmällare.

Är påskkärringar verkligen häxor?
Påskkärringar bygger på folktro och kan skilja sig ganska mycket från de häxor man trodde på under 1600-talet.
Det förekommer att påskkärringar har tillbehören kaffepanna, en svart katt och kvast.
Flera av dessa attribut har ingen direkt koppling till den tidens häxor.
Kaffe dracks inte i Sverige på 1600-talet och inte heller finns svarta katter omnämnda i rättsprotokoll från den här tiden.

Påskkärringstraditioner
Det är osäkert när påsktraditionen att barn klär ut sig till påskkärringar tog sin början i Sverige, men seden var spridd i västsvenska städer vid mitten av 1800-talet.
Därför är de första påskkärringarna förmodligen från början av 1800-talet eller tidigare.
Påskkärringar rapporteras mest från Bohuslän, Dalsland, Värmland och delar av Västergötland och det var främst under påskaftonskvällen som de begav sig ut för att tigga.

Nu för tiden är det i Sverige vanligt att både pojkar och flickor klär ut sig till påskkärringar vid påsk.
En påskkärring är traditionellt klädd i klänning, förkläde och huckle.
Pojkar kan alternativt klä ut sig till påskgubbar, med tidstypiska herrkläder, hatt och mustasch.
Det finns även barn som i stället väljer att klä ut sig till katt eller hund.
Tillsammans går barnen runt bland bostadshusen i kvarteret, ringer på, önskar glad påsk och överlämnar små tecknade påskkort som de själva ritat.
Som tack bjuds de vanligen på godis, småpengar eller någon annan liten gåva.
Gåvorna samlas i exempelvis en korg eller kaffepanna och efter rundturen fördelas gåvorna rättvist mellan barnen.
I Västsverige är påskafton den vanligaste dagen att gå påskkärring, medan det i övriga landet snarare är skärtorsdag.

Under senare tid har det blivit vanligt att barn får klä ut sig till påskkärring i skolor och förskolor.

Lokala traditioner
I Jörn i Västerbottens län skänker påskkärringarna godis till de hem de besöker, i motsats till den vanliga traditionen.

I västra Värmland förekommer en kombination av ovanstående; på påskafton öppnar man dörren hos sina bekanta ropande "Glad Påsk" och slänger in egenritade påskbrev med speciell vikning innehållande godis innan man avviker från platsen.
Även i Dalsland finns denna tradition.

En lokal påsktradition som var vanlig vid 1800-talets slut och 1900-talets början var att tillverka en halmdocka föreställande en påskkärring med kläder, kvast, raka, väska och påskbrev, som sedan eldades upp på påskaftons kväll.

Glad påsk till er alla!