Enklare former av glass med sämre smak kan även produceras genom att mejeriprodukterna ersätts med råvaror liknande dem som används vid tillverkning av margarin (olja, vatten och emulgering), skummjölk, eller att mjölk ersätter färsk grädde.
Ingredienserna kan antingen kallvispas eller så sjuds äggula och socker under vispning.
Äggsmeten fryses sedan under omrörning vilket ger en krämig konsistens.
Den glass som kan köpas i svenska butiker innehåller förutom de traditionella råvarorna oftast industriellt framställda tillsatser som till exempel koncentrerad skummjölk, vegetabiliskt fett, glukos-fruktossirap, natriumkarboximetylcellulosa, mono- och diglycerider av fettsyror, sojalecitin, vasslepulver och färgämnen.
Ett antal glasstillverkare erbjuder dock glass som är fri från tillsatser.
Vanlig luft är en viktig beståndsdel; i Sverige finns inga regler för hur mycket luft fabrikstillverkad glass kan innehålla.
Däremot finns tydliga regleringar gällande andra av glassens beståndsdelar.
Man tror att glass funnits mycket länge och det finns många sägner om dess historia.
Deras sanningshalt är dock inte klarlagda. Mycket gamla kinesiska skrifter beskriver glasstillverkning av fruktsaft och snö.
I Persiska riket tillverkade man glass av snö som bevarades under året i kylrum och smaksattes med frukt och fruktjuice, rosenvatten, saffran och honung.
En annan variant tillverkades med tillsats av mjölk.
Redan under Romarriket avnjöts glass; svårigheten att få tag på snö eller is i medelhavsområdet innebar dock att desserten var reserverad för privilegierade samhällsgrupper.
I Sverige finns glasstillverkning belagt sedan 1700-talet, bland annat genom recept i Cajsa Wargs kokbok från år 1755.
Troligen tillverkades glass i Europa redan 400 f.Kr, då Alexander den store var mycket förtjust i en blandning av honung, fruktsaft och mjölk som man frös i hårdpackad snö.
Under de första århundradena efter Kristi födelse fanns det butiker i Rom som sålde heta drycker på vintern och isade eller frysta drycker på sommaren.
Dessa framställdes med hjälp av snö som hämtades från bergen av slavar ditsända av kejsar Nero (50 e Kr).
Snön användes sedan för att frysa honung och fruktkött till glass.
Det påstås ofta att Marco Polo introducerade glassen i Italien i slutet av 1200-talet och att han skulle ha smakat glass under sin tid i Peking.
Historien är dock inte belagd och Marco Polo nämner inget om rätten i sina skrifter.
Under 1600-talet spred sig glassen över Europa, men den var länge ett njutningsmedel förbehållen de kungliga hoven. Under 1700-talet började glass säljas till allmänheten i Nordamerika, men det var först på 1800-talet som försäljningen tog fart då den första grossistfirman startade. På 1800-talet åt man glass vanligtvis på kafé.
1904 uppfann amerikanen Charles E. Miches glasstruten, och 1923 uppfann Harry Bur från Ohio glasspinnen, som gjorde glass enklare att konsumera.
Nya desserter uppfanns som innehöll glass.
David Evans Strickler, en 23 årig apotekare från Pennsylvania uppfann 1904 banana split.
Banana split består av banan, vanilj- och jordgubbsglass, hackade nötter och choklad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar