Veckans Retro.

Smurfarna


Smurfarna
Smurferna (fransk originaltitel: Les Schtroumpfs), senare kallade Smurfarna i vissa utgåvor, är en belgisk tecknad serie, och tillika namnet på de små ("tre äpplen höga") blå varelser som är seriens huvudfigurer.
Smurfarna skapades i slutet av 1950-talet av den belgiske serieskaparen Pierre "Peyo" Culliford, för äventyrsserien Johan & Pellevin, och 1959 hade de premiär som egen serie i samma tidning.
Efter Peyos död har framför allt Peyos son Thierry Culliford skrivit manus till serien.
Serien har även adapterats till ett par animerade långfilmer och 1981-1990 producerades Hanna-Barberas tv-serie Smurfarna, baserad på Peyos serie.

Ordet smurf

Ordet schtroumpf är påhittat enligt Peyo.
Han kom på ordet en gång då han åt lunch med en vän och bad honom att skicka saltet, men inte kom på vad salt hette utan använde ett nonsensord i stället ("passe-moi le schtroumpf").
Detta ord skulle senare översättas till över 30 olika språk.
På svenska blev ordet schtroumpf till stromf, vilket senare ändrades till smurf.
Det är ett lån från nederländska, det första språk som serien översattes till.

Smurfer eller Smurfar?

Plural av ordet smurf angavs på svenska ursprungligen som "smurfer" men kom under 1990-talet (under inflytande från TV-serier och spridningen av plastfigurer) att i stor utsträckning ersättas av "smurfar".
Det officiella svenska namnet på serien har varit "Smurferna" från starten, oavsett om det har varit Semic, Carlsen Comics, Skandinavisk Press eller Atlantic som har publicerat avsnitten.
Dock har böjningen "Smurfarna" med "a" varit spridd i folkmun och även använts för lansering av filmer och merchandise.
Till slut följde även den tecknade serien efter.
Sedan 1999 har de svenska utgåvorna av serien (fyra album och tre nummer av en serietidning från Egmont Serieförlaget) använt titeln "Smurfarna".
Bytet av officiell pluralform tilltalar inte alla, det har till och med kallats "vulgärt".

Bakgrund till handlingen

Smurfarna handlar om etthundra små blå tomteliknande varelser, de flesta identiskt lika och endast "tre äpplen höga".
De lever i en by i det fjärran Glömda Landet och har ett säreget språk som påminner om vårt eget, men där substantiv, verb och adjektiv ersätts med ord som "smurf", "smurfa" och "smurfig" enligt en avancerad grammatik som endast smurfarna själva förstår.
I de svenska serieöversättningarna får ordet smurf ofta omväxlande ändelser i stil med -er, -ar, -et, -en etc, motsvarande faktiska ordslut i de ord i svenska språket som smurf vid varje enskilt tillfälle motsvarar.
Sammansatta ord ersätts endast delvis av "smurf".
Var och en av smurfarna har ett eget hus.
Den smurfska arkitekturen hämtar uppenbarligen inspiration från svampars form och utseende.
De älskar hallonsaft och sarsaparill, och deras arbete består främst i att bygga på en bro över den stora smurf-floden som aldrig blir klar.
Den enda människan som bor i det Glömda Landet är alkemisten Gargamel.
Denne och hans katt Azrael är smurfarnas värsta antagonister.


Belgien

1954 hade Peyo börjat producera serien "Johan & Pirlouit" ("Johan och Pellevin" på svenska) för serietidningen Le Journal de Spirou.
Serien, som utspelade sig i det medeltida Europa, innehöll såväl resor till fjärran platser som inslag av fantasy.
Den 23 oktober 1958 började "Johan och Pellevin"-avsnittet La flûte à six schtroumpfs ("Den förtrollade flöjten" på svenska) publiceras.
Handlingen kretsade kring titelfigurernas jakt på en en magisk flöjt, under vilken de träffade på de små varelser som kallades schtroumpfs (smurfar).
De små figurerna blev omedelbart populära och redan det påföljande året hade det första avsnittet av deras egna serie premiär i Le Journal de Spirou.
1963 samlades de första avsnitten av smurfernas egen serie i ett album och därmed var albumutgivningen av serien igång.
Under hela Peyos levnad fortsatte dock serien att först publiceras i Le Journal de Spirou för att sedan samlas i album.
Då många av smurfserierna var relativt korta, samlades vanligen flera serier i varje album.
Vid sidan av de längre serierna publicerades även flera ensides skämtserier med smurferna i Le Journal de Spirou.
Efter Peyos död upphörde serien i Le Journal de Spirou, men andra serieskapare har fortsatt att producera nya avsnitt, såväl längre albumserier, som kortare episoder som publicerades i tidningar och specialutgåvor.

Sverige

Seriealbumen med smurferna har givits ut i två omgångar på svenska.
1972-1973 publicerade Semic Press fyra "Smurfalbum", varefter Coeckelberghs tog över utgivningen, och påbörjade ny numrering under titeln "Smurfernas äventyr" 1975.
Det påföljande året köptes Coeckelberghs upp av Carlsen/if (sedermera Carlsen Comics) som fortsatte Coeckelberghs utgivning och numrering.
De album som publicerades av Semic utkom sedermera även i Carlsens utgivning, med nya titlar och nya översättningar.
Av de album Peyo skapade har samtliga utom det sista blivit översatta till svenska.
Den svenska numreringen följer dock inte originalnumreringen.
Utöver albumpubliceringen figurerade Smurferna som biserie i serietidningen Fix & Foxi, under åren 1979-1981.
Två serietidningar med smurferna har getts ut; 1992-1993 gav Atlantic Förlag ut tidningen Smurferna, som totalt kom att omfatta fjorton nummer, och 2002-2003 utgav Egmont Serieförlaget tidningen Smurfarna.
Dessa publikationer innehåller huvudsakligen material från tiden efter Peyos bortgång.
Utöver detta har en handfull sentida album med Smurferna publicerats; 1999 gav Atlantic ut "Smurfarna - Smurfig jul" och 2002-2003 gav Egmont Serieförlaget ut tre obetitlade album.
Samtliga dessa publikationer blandar nyare material med repriser av kortare avsnitt som tidigare publicerades i Carlsen Comics albumserie.