Filmen är baserad på den japanska lättromanen All You Need is Kill av Hiroshi Sakurazaka.
I huvudrollerna medverkar Tom Cruise och Emily Blunt.
Rättigheterna till romanen köptes i slutet av 2009, och inspelning påbörjades i slutet av 2012.
Filmen hade världspremiär den 28 maj 2014, inklusive i Storbritannien, där den hade officiell biopremiär på en av Londons IMAX-filmbiografer, London IMAX.
Den 30 maj 2014 hade filmen brittisk publikpremiär.
En vecka senare den 5 juni 2014, hade filmen svensk biopremiär, samt dagen efter amerikansk premiär.
Många filmrecensenter har gett Edge of Tomorrow positiva recensioner.
Produktion
Edge of Tomorrow producerades av Warner Bros., i samarbete med det australiska filmbolaget Village Roadshow Pictures, samt deltagande från de amerikanska filmbolagerna 3 Arts Entertainment och Viz Productions.
Filmen kostade sammanlagt $178 miljoner att producera.
Filmen regisserades av Doug Liman baserad på ett manuskript, bearbetad från den japanska lightnovellen All You Need is Kill av Hiroshi Sakurazaka. Den publicerades 2004 och 3 Arts Entertainment skaffade behörighet till novellen 2009.
Istället för att skapa ett kast till en omfattande filmbolag, som skulle köpa manuskriptet och inleda med att skriva och producera en allmän filmadaption, beslutade filmbolaget för att sammanställa ett spekulativt manuskript samt visa filmbolagerna.
Manusförfattaren Dante Harper slutförde ett manuskript och i april 2010 såldes den till Warner Bros.
för $3 miljoner.
Senare i augusti samma år, anlitade studion Doug Liman för att regissera filmen.
Tidigt i början av 2011 uppdaterades manuskriptet för att förbättra den tredje filmakten, med anledning av att Warner Bros. tyckte den var för svag.
Filmbolaget hade i början tänkt att Brad Pitt skulle spela en av huvudrollerna, innan valet föll på Tom Cruise.
Manuskriptet bearbetades ytterligare av den brittiske manusförfattaren Joby Harold, och huvudrollsinnehavarens ålder ändrades efter Cruises ålder. I december 2011 bekräftade Cruise att han skulle medverka i filmen.
I april 2012 inledde Emily Blunt förhandlingar för att spela mot Cruise.
Sex månader innan inspelningen kunde påbörjas, tog Liman bort två-tredjedelar av Harpers ursprungliga manuskript.
Istället anlitades de brittiska manusförfattarna Jez Butterworth och John-Henry Butterworth för att skriva om manuskriptet.
Den brittiskfödde amerikanske manusförfattaren Simon Kinberg tog över från bröderna Butterworth.
Åtta veckor innan filminspelningen kunde startas, blev han dock ersatt av Christopher McQuarrie.
Manuskriptet hade ännu inte fått en tillfredsställande avslutning, vilket oroade producenterna och studiocheferna till att påbörja inspelningen utan ett slut.
Inspelning
Filmproduktion inleddes vid Warner Bros.-filmstudion i Leavesden nära London.
Warner Bros. hade införskaffat Leavesden som en permanent filmstudioplats efter att ha tidigare hyrt utrymme där för produktion av Harry Potter-filmerna.
Trots att Liman ursprungligen inte ville ha en strandkuliss konstruerad, bestämde sig Warner Bros. ändå för att skapa en vid studioplatsen.
Den var avsedd för stridsscenerna och för att påminna om kuststriderna under Andra världskriget, som Invasionen av Normandie och Slaget vid Dunkirk.
Filmning började vid Leavesden den 1 oktober 2012.
Liman "krävde en fullständig ominspelning av allt som hade spelats in den första dagen", vilket oroade filmproducenterna.
Inspelning på strandskulissen var planerad att äga rum i två veckor, men förlängdes med ungefär tre månader, på grund av vad Los Angeles Times beskrev som "Regissörens självbeskrivna verkstadige inspelningsstil".
Den 24 november 2012 spelades scener in i Trafalgar Square i London.
Torget stängdes ner för allmänheten, och stridsvagnar medfördes för att spela in vissa actionscener.
En före detta armébas i byn Barton Stacey i Hampshire, England användes även som inspelningsplats i två veckor.
Recensioner: (Ljud & Bild)
I något som i grund och botten verkar vara en ytterst dålig idé har man här ”slagit ihop” Måndag hela veckan-konceptet med Starship Troopers/Världarnas krig och Rädda menige Ryan.
Tillsynes oövervinnliga rymdvarelser har erövrat Jorden och kriget i Europa verkar vara förlorat.
Den enda återstående mänskliga bastionen är Brittiska öarna, men den intelligenta fienden ligger alltid steget före.
Den amerikanske officeraren Cage (Tom Cruise), som aldrig har varit ute i fält, frontar en ny högteknologisk ”dräkt” som gör de mänskliga soldaterna tio gånger starkare.
Han åker till London för att förbereda det avgörande slaget.
Emily Blunt spelar det stora krigets hjältinna, som en modern Jeanne d’Arc har hon befriat byar från rymdmonstren över hela Europa, men i det avgörande slaget – självaste dagen D – behöver hon hjälp, och in på scen träder skrivbordsofficeraren Cage.
Cage blir ytterst motvilligt utkommenderad i strid av sin brittiska överordnade (Brendan Gleeson) och dör, naturligtvis, efter ett kort anfall som är rena massakern på den franska stranden.
Omedelbart efter sin brutala död vaknar han dock till liv igen – dagen innan!
Sedan upprepar sig mardrömmen igen och igen och igen …
Men medan Bill Murray vaknar i samma urtrista småstad i Måndag hela veckan och ägnar sig åt att rapportera om murmeldjur, måste Tom Cruise utkämpa ett stenhårt krig med otroliga lidanden och en stenhård träning för att bli en bättre soldat.
Hans enda bundsförvant är Emily Blunt och hennes tekniker.
Cruise passar MYCKET bra som en modern, smått åldrande actionhjälte.
I Edge of Tomorrow är han lika vital som i Minority Report. Och Emily Blunt passar som hand i handske som actionhjältinna, jösses vad hon övertygar i stridsscenerna.
Trots att dagen upprepar sig gång på gång blir filmen inte tråkig.
Historien är välskriven och intelligent, plus bjuder på en god dos förlösande komik.
Edge of Tomorrow har ett mycket stort underhållningsvärde!
Tekniskt välgjord och med utsökt dramaturgi, strålande skådespeleri och en handling som absolut inte är självgod.
Plocka fram en hink popcorn, en (stor) påse non-stop, ett sexpack Hof och sjunk ner i soffan – förberedd dig på att bli häftigt underhållen i lite drygt två timmar.
Vi konstaterar att Cruise är tillbaka i högform och välkomnar honom med fem präktiga stjärnor!
Bildkvaliteten är synnerligen bra, även om 3D-bilden har problem att hänga med i den handhållda kamerans höga tempo, och i mörka scener försvinner för mycket detaljer.
Bortsett från detta är bildkvaliteten tjusig och innehåller många läckra 3D-effekter.
Ljudspåret (DTS-HD MA 7.1) är helt enkelt fulländat och befinner sig i en klass för sig själv.
Utmärkt klar och tydlig dialog även i de mest kaotiska stridsscenerna, imponerande detaljerat surroundspår och ett tryck i basen som verkligen låter subbasen jobba på högvarv, utan förvrängningar.
Extramaterialet består av en ordentlig bakomfilm där regissör Dog Liman tar ledningen, i närmare trekvart, samt borttagna scener, en närmare titt på vapnen och rymdvarelserna samt en rekonstruktion av den imponerande striden på stranden.
Recension: (Videosöndag)
Den där framtiden. Det där kriget mot utomjordiska monster.
En harig PR-kille (Tom Cruise) tvingas av en händelse bli soldat i en stor strid där han – och hela mänskligheten – dör.
Därefter vaknar han upp på samma dag och inser att denna domedag pågår i en loop som det är upp till honom – och berömd militärbrud (Emily Blunt) – att stoppa. Världen står på spel, såklart.
Det här kommer att låta galet, men jag har skrivit det här förut och du har redan läst det.
Det är min recension på Edge of Tomorrow.
Den nya, mycket påkostade Tom Cruise-filmen.
Han spelar en kille som, tillsammans med hela mänskligheten, dör i en strid mot utomjordingar.
Så vaknar han och upplever samma dag om och om igen.
Ja, jag vet.
Det är som Måndag hela veckan korsat med Elysium ungefär.
Problemet jag hade med Edge of Tomorrow var att den kändes mer som att titta på ett TV-spel än en film.
När Tom Cruises karaktär dör så känns det inte som att han är en människa utan mer som en figur i ett spel.
Och filmen leker inte med tiden så mycket som den liksom bara trycker på reset.
Klick.
Det här kommer att låta galet, men jag har skrivit det här förut.
Du har läst det. Edge of Tomorrow.
En ny sci-fi med Tom Cruise.
Ja, han gör mycket sci-fi nuförtiden.
Han är bra i filmen, om man gillar honom.
Han är som bäst i sådana här roller, som visar upp sårbarhet och ängslan.
Han är ingen soldat i filmen utan en PR-kille som aldrig sett våld på nära håll.
Han ses som desertör av en major (Brendan Gleeson) så han tvingas till att degraderas till vanlig soldat mitt på självaste D-dagen.
Han skakar verkligen i sina boots.
Dessutom dör han.
Och vaknar upp igen.
Vänta. Vi har varit här förut.
Tro mig.
Vi pratar om Edge of Tomorrow.
Tom Cruise är bra i den.
Andra skådisar också.
Han spelar mot Emily Blunt till exempel.
Hon har varit med i många indie- och mumblecore-filmer som Your Sister’s Sister till exempel.
Detta är inte en sådan film.
Här spelar hon bad-ass warrior bitch som spenderar stor delen av filmen iklädd robot-armering (ja, om du såg Elysium fattar du vad jag menar) och hon kickar ass lika bra som vem som helst.
Kruxet är att Cruises karaktär lever om samma dag hela tiden.
Hon har varit med om samma sak.
Fenomenet har att göra med långsökta saker som förklaras i diverse utdragna exposition-scener.
Tillsammans måste de hursomhelst kämpa mot utomjordingarnas stora plan att ta över världen.
Och så måste de dö och återuppstå gång på gång.
Edge of Tomorrow är en ny film med Tom Cruise.
En sci-fi i framtiden där stora utomjordingar ska ta över världen och två ensamma hjältar måste rädda oss.
Det låter ju inte så originellt?
Nej.
Jag har redan skrivit den här recensionen.
Du har redan läst den.
Men hursomhelst, den här gången dör och vaknar huvudpersonen (Cruise) som, ja, det är det stående skämtet du kommer höra överallt; precis som Bill Murray i Måndag hela veckan.
Huvudpersonen är en fegis i början men måste lära sig bli soldat.
Du kanske redan listat ut det, men det här är en sådan där typiskt amerikansk film med ganska sjuka värderingar.
Men det kanske inte spelar så stor roll för dig.
Okej. Här kommer en recension på Edge of Tomorrow.
Du vill veta om det är bra action i den?
Jovars.
Mycket buller och bång.
Krig och explosioner.
Utomjordingar, skrammel och skrot.
Såg du Elysium?
Det är ungefär samma känsla av damm och plåt.
Den är regisserad av Doug Liman, som gjorde den första Bourne-filmen.
Du tänker shakycam?
Du har rätt.
Rent visuellt är det rätt stökigt.
Inte supershaky, men ganska shaky.
Fotot är sådär ”boxigt”; mest ser vi överkroppar och ansikten i närbild hela filmen igenom.
På så sätt kommer explosionerna nära inpå, kanske.
Tom Cruise dör i närbild!
Det här kommer låta galet men jag har redan recenserat Edge of Tomorrow och du har redan läst recensionen.
Det är en film som har stor potential egentligen, men den förstörs av generiskt berättande.
Den är regisserad av Doug Liman, en hantverksmässig regissör, och den är för upptagen med att få sin intrig att röra sig framåt för att den ska sjunka in.
Berättelsen om en man som upplever samma domedag om och om igen – och gradvis måste lära sig bekämpa utomjordingar och rädda hela världen – blir mer som ett TV-spel än en film.
Montage och elliptiska klipp (där vi hoppar över stora delar av det vi redan sett) gör att vi inte får en ordentlig, organisk känsla för det som händer.
Vi hamnar utanför filmen, när vi borde leva oss in i den.
Och vi vet ju att den måste ta slut någon gång.
Vi vet att allt måste lösa sig.
Det blir liksom inte så spännande som det skulle kunna vara.
Tre fjärdedelar in, eller så, får vi lite slentrianmässiga karaktärsfördjupningar (karaktärernas sorgliga, personliga historier osv) men det är för sent då.
Vid det laget har Cruises karaktär dött och vaknat tusen gånger.
Vi har vant oss.
Det känns inte längre.
Vi tar det för givet, som premissen i ett TV-spel.
Vi vill bara komma till sista bossen nu.
Men, ack, så måste vi trycka på reset igen.
Den nya sci fi-action-filmen Edge of Tomorrow är som Måndag hela veckan korsat med Elysium och Independence Day.
Den har en gimmick: Tom Cruise dör och vaknar, för att leva om samma dag om och om igen.
Hade man tagit bort den gimmicken hade det varit en generisk, påtagligt tråkig och stereotyp krigs-sci-fi med otroligt tråkiga utomjordingar som bara vill ta över planeter Därför Att.
Och hjältar som går igenom några strider och därefter kommer på sin sista plan som naturligtvis måste fungera för hur skulle det annars se ut. Enda skillnaden är att denna film börjar om hela tiden.
En kul idé, förstås, men i det här fallet påminns man bara om att filmen borde vara bättre.
Det här kommer låta otroligt.
Men jag har skrivit det här förut.
Du har läst det.
Det är min recension av Edge of Tomorrow.
Vad jag tyckte om den?
Jo, jag tyckte om filmen inledningsvis.
Den har en kul idé – Tom Cruise dör och vaknar upp på samma dag, som bara råkar vara ett krigsinferno där mänskligheten går under i krig med utomjordingar.
Stämningen är militärisk men filmen har faktiskt en del oväntad humor i början.
Man kan ha mycket kul med premissen – ja, vi tänker förstås alla på Bill Murray, omringad av störiga folk i Måndag hela veckan.
Här har vi till exempel Bill Paxton, som tramsar omkring som pajig överste som mobbar Cruise för att sedermera bli överträffad av honom förstås. Det är en vagt Aliens-doftande biroll, och även en av få karaktärer med lite karaktär.
Edge of Tomorrow hade behövt starkare karaktärer i alla hörn – det finns en uppsättning soldat-biroller som är helt förglömliga – för då hade vi kunnat leva oss in i filmen bättre.
Nu börjar den bara om och det blir förutsägbart för vi vet på något sätt – ja, allt är ju för mainstream-stereotypt – att allt kommer gå mer eller mindre bra i slutet ändå.
Det här kommer låta helt galet.
Men jag har skrivit den här recensionen förut.
Du har redan läst den.
Men alla recensioner – precis som alla filmer och TV-spel – måste nå slutet någon gång.
Till slut måste förtrollningen brytas.
Vi vet det från början.
Du visste det när du började läsa.
Jag visste det när jag började titta på Edge of Tomorrow.
Tycker du det här var en störig text behöver du nog inte se filmen.
Om det väckt din nyfikenhet vet du vad jag har att säga: Edge of Tomorrow är okej underhållning, som hade kunnat vara bättre.
Nu trycker jag på stop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar