Väldigt blåsigt.
Peters liv & leverne,igen
måndag 7 september 2015
söndag 6 september 2015
Lagning
Fick köpt mig ett trevligt litet slutsteg,ett Pioneer GM-X922.
Det är ett klass A slutsteg,uppmätt till 2x160wrms.(eller 1x437wrms)
(Klass A
Här använder sig konstruktören av en transistor för hela musiksignalen.
Fördelen är att det inte uppstår någon distorsion när man byter mellan transistorerna.
Nackdelen är att vid noll volym använder man redan halva transistorns uteffekt, vilket gör att det går åt massor med ström.
Av denna orsak är förstärkartypen inte vidare spridd för bilbruk.
Få vill ha konstant tomt batteri även om det i teorin ger aningen bättre ljud.)
Kontrollerna är ovanpå,bakom en lucka som skruvas fast med en insex nyckel,lite småjobbigt om man ska ändra nån inställning.
Här ser man dom två fläktarna som ska kyla ner steget.
När jag kopplade in lågnivå kablarna,så antingen försvann ljudet eller så sprakade det nått fruktansvärt..så nått var fel..
Så här ser det ut isärskruvat :)
I den inringade lödningen så ser ni att den har spruckit där,så jag fick löda litegranna,skruvade sen ihop allt.
När jag skulle koppla in lågnivåkablarna i steget igen,så var det helt tyst..vadnudå..har det gått sönder mera?
Ne,var bara jag som hade råkat sätta kablarna på lågnivå utgången den här gången,istället för ingång..flyttade kablarna så nu funkar det perfekt :)
lördag 5 september 2015
Veckans retro
Itera var en plastcykel som lanserades 1982.
Cykeln tillverkades av Heva AB och Vilhelmina Plast AB, som också formsprutade och monterade, medan bolaget Itera AB svarade för idé och produktutveckling.
Olika varianter erbjöds, vanligast var treväxlad.
Ram, gaffel, hjul och vevparti tillverkades i kompositplast - en kombination av termoplast och glasfiber.
Växel, pedaler och bromsar kom från utländska tillverkare, medan de flesta övriga komponenter levererades av svenska företag.
Trots en sällan skådad marknadsföringskampanj blev cykeln en flopp eftersom den hade vek ram, var tung (ca 16 kg), och för dyr.
Företaget hade ursprungligen tänkt sig att sälja den för ca 300 kr (att jämföras med en vanlig cykel som 1980 kostade ca 1 200 kr), men istället lanserades den som en trendprodukt och kostade 1 600 kronor.
Det påstods också i ett reportage i Aktuellt att trafikljusen inte slog om för den nya plastcykeln eftersom den inte var i metall.
En förbättrad version med stålstyre togs fram, men det hjälpte inte.
15 000 - 20 000 cyklar hann tillverkas i Vilhelmina innan nedläggningen.
Det hjälpte alltså inte att USA:s dåvarande president Jimmy Carter provcyklade Itera vid ett Sverigebesök i början av 1980-talet.
Kuriosa
Arrangören av den stora orienteringstävlingen Femdagars i mitten av 1980-talet köpte 1 000 Itera-cyklar som man hyrde ut.
Efter tävlingen såldes de billigt till utövarna.
Alla såldes.
Framtidscykeln Itera i plast (glasfiberförstärkt termoplast) med tre växlar och bärhandtag.
Cykeln var dock långt före sin tid och bar på en hel del svagheter vilka inte upptäcktes förrän de kom ut i verkligheten.
Svagheter såsom veka delar, fula färger, obromsade växlar och högt pris tilltalade inte den köpande allmänheten.
Dessutom var cykeln svajig, kantig och tung.
Med tiden kom styre, vev och stöd av plast att ersättas med stålvarianter, maskerat av plast.
Itera ansågs ändå inte vara lockande nog och kunde inte konkurrera med den stabilare, lättare, billigare och hållbarare stålhästen.
Mellan 1982-85 brände man flera miljoner i tillverkning av denna framtidsvision i tron att det går att göra sig en marknad med hjälp av design, pengar och reklam.
Ändå måste det sägas att tankarna delvis var inne på rätt spår men man hade för liten erfarenhet av kundernas krav och den påfrestande miljö cyklarna rullar i.
Cykeln tillverkades av Heva AB och Vilhelmina Plast AB, som också formsprutade och monterade, medan bolaget Itera AB svarade för idé och produktutveckling.
Olika varianter erbjöds, vanligast var treväxlad.
Ram, gaffel, hjul och vevparti tillverkades i kompositplast - en kombination av termoplast och glasfiber.
Växel, pedaler och bromsar kom från utländska tillverkare, medan de flesta övriga komponenter levererades av svenska företag.
Trots en sällan skådad marknadsföringskampanj blev cykeln en flopp eftersom den hade vek ram, var tung (ca 16 kg), och för dyr.
Företaget hade ursprungligen tänkt sig att sälja den för ca 300 kr (att jämföras med en vanlig cykel som 1980 kostade ca 1 200 kr), men istället lanserades den som en trendprodukt och kostade 1 600 kronor.
Det påstods också i ett reportage i Aktuellt att trafikljusen inte slog om för den nya plastcykeln eftersom den inte var i metall.
En förbättrad version med stålstyre togs fram, men det hjälpte inte.
15 000 - 20 000 cyklar hann tillverkas i Vilhelmina innan nedläggningen.
Det hjälpte alltså inte att USA:s dåvarande president Jimmy Carter provcyklade Itera vid ett Sverigebesök i början av 1980-talet.
Kuriosa
Arrangören av den stora orienteringstävlingen Femdagars i mitten av 1980-talet köpte 1 000 Itera-cyklar som man hyrde ut.
Efter tävlingen såldes de billigt till utövarna.
Alla såldes.
Framtidscykeln Itera i plast (glasfiberförstärkt termoplast) med tre växlar och bärhandtag.
Cykeln var dock långt före sin tid och bar på en hel del svagheter vilka inte upptäcktes förrän de kom ut i verkligheten.
Svagheter såsom veka delar, fula färger, obromsade växlar och högt pris tilltalade inte den köpande allmänheten.
Dessutom var cykeln svajig, kantig och tung.
Med tiden kom styre, vev och stöd av plast att ersättas med stålvarianter, maskerat av plast.
Itera ansågs ändå inte vara lockande nog och kunde inte konkurrera med den stabilare, lättare, billigare och hållbarare stålhästen.
Mellan 1982-85 brände man flera miljoner i tillverkning av denna framtidsvision i tron att det går att göra sig en marknad med hjälp av design, pengar och reklam.
Ändå måste det sägas att tankarna delvis var inne på rätt spår men man hade för liten erfarenhet av kundernas krav och den påfrestande miljö cyklarna rullar i.
fredag 4 september 2015
Löfbergs
Det har kommit lite nya kaffekapslar på jobbet,så jag var tvungen & köpa lite )
Delicious
En delikat fairtrade-certifierad espresso som balanserar intensiv sötma med finstämd syrlighet.
Italian
En traditionell italiensk espresso med toner av bröd,angenäm choklad & lång god eftersmak.
Eko
Mörkrostat ekologisk odlat kaffe med finstämda aromer av skogsbär & smaktoner av mörk choklad.
Intense
Upplev en intensiv espresso med kraftfull arom,passar perfekt tillsammans med mjölk.
Nån som är sugen på lite kaffe test? :)
torsdag 3 september 2015
Motala Museum
Förra veckan åkte jag & farsan till Motala & kollade in deras museum.
Där var det bilar,motorcyklar,mopeder,radiogrammofoner,datorer & allt möjligt gammalt,vissa med ljudklipp som spelades i bakgrunden.
Helt klart värt ett besök )
Jaguar E-Type 4.2 -69
Har man ont om parkeringar funkar nog detta bra med )
En gammal verkstad.
Likadan trälåda som jag har på väggen här hemma )
De Dion-Boston Quadricycle Vicktoria Combination -1899
(Sveriges näst äldsta bil)
Tv-apparater
En elektrisk reparationsmontage )
Den i mitten där,sån var min första mobil (1997)
Ericsson GA628 med utbytbara skal & antennringar i olika färger )
Cd-spelare
Ser ut som vilket 50-tals hem som helst )
Gamla datorer
Siw Malmkvist turnébil
"Tror nog det är några droppar kaffe kvar i termosen,bäst jag sitter en stund till..."
Motorcyklar i ett hönshus
Opel Rekord -57
Trabant
"Men jag lovar,polisinspektören..jag är kändis.."
Puch Florida -62
(Kungens gamla moped)
En sån kamera sålde jag på tradera för ett tag sen.
(Popular Brownie)
Koenigsegg CC8S Prototyp nr 3 -00
(V8 motor på 655hk,toppfart 390km/h,kostade från 5 miljoner)
Ferrari Testarossa -92
(V12 5l motor på 390hk,0-100 på 5 sekunder,priset låg på 1.1 miljon)
Lamborghini Countach -88
(V12 5.2l,över 500hk,toppfart drygt 300km/h,0-100 på 4.5 sekunder,bensintank på 118 liter,förbrukning "enorm",nypris 1 miljon)
Amphicar
Från Göta Kanal 3
Motorcyklar högt & lågt.
Husqvarna Silverpil
Puch Florida Automatic & Puch Dakota
Gosen!!
Trippen blev över 65 mil denna gången )
onsdag 2 september 2015
Tips inför bilköp del 1
Carwebs lilla begagnatguide:
Visst har du som jag suttit med din lokala morgontidning i nävarna och slötittat på blaskans annonstorg i hopp om att hitta ett fynd.
Något som ägaren till varje pris vill bli av med inom några dagar och kan tänka sig att sälja för ett vrakpris till den rätte köparen.
Alltså till dig.
Det är inte någon urvuxen babysäng, halvtrasig kaninbur (som inte behövs sen kaninen rymt) eller bortskänkta minigriskultingar du är ute efter.
Inte heller annonserna om fina fritidshus i Spanien eller Älgarås verkar särskilt lockande för dig.
Nej, medvetet eller omedvetet dras dina blickar till annonshäftets avdelning för bilannonser.
Kanske hoppas du på att någon vars kanin har rymt och som därför bestämt sig för att flytta permanent till sitt fritidshus i Älgarås har en klenod undangömd i sitt villagarage som nu måste säljas innan de nya ägarna flyttar in i nästa vecka.
Kanske en Bristol Blenheim eller Ferrari Daytona som stått orörd sen ny och underhållits slitage i flera decennier bara står där och väntar på dig.
Chansen är måhända inte särskilt stor, men det vore ju dumt att missa den bara för att man inte tog de där extra sekunderna till att ögna igenom annonserna, eller hur?
Tidningens bilannonsdel är inte särskilt stor.
Antagligen inramas den dessutom av färgglada annonser från de lokala märkeshandlarna som försöker pracka på dig en ny Opel Corsa till ockerpris.
Kanske får du även med ett portabelt dataspel, som blev över sen nittitalet på databutiken vägg-i-vägg eller en fin cykel när bilen är trasig eller på ocker-service.
Mitt bland märkesannonserna blänger de privata bilannonserna illmarigt på dig, kanske 15-20 stycken till antalet och oftast bara några rader långa lämnar de mycket för fantasin.
Ibland kryddas de även av någon svartvit bild föreställande en halvrostig dieselmerca från sent åttiotal.
Bilderna blir dock svåruttydliga på grund av tidningens usla tryckkvalitet och bildens minimala storlek.
Naturligtvis är det inte annonserna med bild som är intressanta, utan de små, en- eller tvåradersannonserna utan bild som lämnar mycket åt fantasin.
Tidningens hutlösa annonseringspriser gör att annonserna kostar mångdubbelt mer per varje ny rad som inleds och ska man ge en relativt utförlig beskrivning av bilen (gärna med några goda vitsord) på ren svenska blir annonseringskostnaden snart närapå högre än bilens värde.
I varje fall om det rör sig om medel-tidnings-bilannons-bilen.
Denna effektiva pengaförstöring är ju naturligtvis inget säljarna gillar och därför har ett särskilt bilannons-språk utvecklats.
Detta språk är baserat främst på förkortningar, och ibland även förkortningar av förkortningar.
De enda ord som normalt skrivs ut i sin helhet är de som anses gynna försäljningen av bilen.
Exempel på sådana uttryck är "bra bruksskick", "tjejkörd" eller "nerlackad".
Mer om detta senare.
Först ska vi gå på och tolka alla dessa förkortningar som alltsom oftast beskriver bilens mer faktiska data, oftast vilken utrustning den levereras med och vilka extra tillbehör som den gamle ägaren inte längre vill ha kvar skräpande i garaget.
Visst har du som jag suttit med din lokala morgontidning i nävarna och slötittat på blaskans annonstorg i hopp om att hitta ett fynd.
Något som ägaren till varje pris vill bli av med inom några dagar och kan tänka sig att sälja för ett vrakpris till den rätte köparen.
Alltså till dig.
Det är inte någon urvuxen babysäng, halvtrasig kaninbur (som inte behövs sen kaninen rymt) eller bortskänkta minigriskultingar du är ute efter.
Inte heller annonserna om fina fritidshus i Spanien eller Älgarås verkar särskilt lockande för dig.
Nej, medvetet eller omedvetet dras dina blickar till annonshäftets avdelning för bilannonser.
Kanske hoppas du på att någon vars kanin har rymt och som därför bestämt sig för att flytta permanent till sitt fritidshus i Älgarås har en klenod undangömd i sitt villagarage som nu måste säljas innan de nya ägarna flyttar in i nästa vecka.
Kanske en Bristol Blenheim eller Ferrari Daytona som stått orörd sen ny och underhållits slitage i flera decennier bara står där och väntar på dig.
Chansen är måhända inte särskilt stor, men det vore ju dumt att missa den bara för att man inte tog de där extra sekunderna till att ögna igenom annonserna, eller hur?
Tidningens bilannonsdel är inte särskilt stor.
Antagligen inramas den dessutom av färgglada annonser från de lokala märkeshandlarna som försöker pracka på dig en ny Opel Corsa till ockerpris.
Kanske får du även med ett portabelt dataspel, som blev över sen nittitalet på databutiken vägg-i-vägg eller en fin cykel när bilen är trasig eller på ocker-service.
Mitt bland märkesannonserna blänger de privata bilannonserna illmarigt på dig, kanske 15-20 stycken till antalet och oftast bara några rader långa lämnar de mycket för fantasin.
Ibland kryddas de även av någon svartvit bild föreställande en halvrostig dieselmerca från sent åttiotal.
Bilderna blir dock svåruttydliga på grund av tidningens usla tryckkvalitet och bildens minimala storlek.
Naturligtvis är det inte annonserna med bild som är intressanta, utan de små, en- eller tvåradersannonserna utan bild som lämnar mycket åt fantasin.
Tidningens hutlösa annonseringspriser gör att annonserna kostar mångdubbelt mer per varje ny rad som inleds och ska man ge en relativt utförlig beskrivning av bilen (gärna med några goda vitsord) på ren svenska blir annonseringskostnaden snart närapå högre än bilens värde.
I varje fall om det rör sig om medel-tidnings-bilannons-bilen.
Denna effektiva pengaförstöring är ju naturligtvis inget säljarna gillar och därför har ett särskilt bilannons-språk utvecklats.
Detta språk är baserat främst på förkortningar, och ibland även förkortningar av förkortningar.
De enda ord som normalt skrivs ut i sin helhet är de som anses gynna försäljningen av bilen.
Exempel på sådana uttryck är "bra bruksskick", "tjejkörd" eller "nerlackad".
Mer om detta senare.
Först ska vi gå på och tolka alla dessa förkortningar som alltsom oftast beskriver bilens mer faktiska data, oftast vilken utrustning den levereras med och vilka extra tillbehör som den gamle ägaren inte längre vill ha kvar skräpande i garaget.
tisdag 1 september 2015
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)