Började kl 9 idag,men containern hade inte kommit,så jag & en till åkte till tippen med ett lastbilsflak med papp & så,sen kom containern kl 11.
Det tog 2½ timme att tömma,& kategorisera olika modeller & storlekar på kartonger.
Men eftersom man bara skulle jobba få timmar på morgonen så hade jag inte med nån mat,så jag var ashungrig när jag slutade halv 2 idag..
Hela dan utan mat..(
Peters liv & leverne,igen
måndag 12 december 2011
söndag 11 december 2011
Lördag.
Började som vanligt,med en tur till Torp & handla.
Sen hem & äta & vila lite,sen på eftermiddagen till Ödeborg för att gå tomtestigen,typ tipspromenad med massa skumma tomtar överallt )
Sen åkte vi hem till en arbetskompis,dom som bodde här i huset innan,& hade trevligt i flera timmar,lillan käkade på en plastdinosaurie i flera timmar,& fick låna hem den med )
Alla stensov här sen när vi kom hem )
På måndag ska jag börja kl 9 på ett annat ställe tillfälligt,jag & några till ska tömma en 20 tons container med mattor,sen får vi sluta när vi är färdiga ) soft.
Sen hem & äta & vila lite,sen på eftermiddagen till Ödeborg för att gå tomtestigen,typ tipspromenad med massa skumma tomtar överallt )
Sen åkte vi hem till en arbetskompis,dom som bodde här i huset innan,& hade trevligt i flera timmar,lillan käkade på en plastdinosaurie i flera timmar,& fick låna hem den med )
Alla stensov här sen när vi kom hem )
På måndag ska jag börja kl 9 på ett annat ställe tillfälligt,jag & några till ska tömma en 20 tons container med mattor,sen får vi sluta när vi är färdiga ) soft.
lördag 10 december 2011
Veckans Retro.
Smurfarna
Smurfarna
Smurferna (fransk originaltitel: Les Schtroumpfs), senare kallade Smurfarna i vissa utgåvor, är en belgisk tecknad serie, och tillika namnet på de små ("tre äpplen höga") blå varelser som är seriens huvudfigurer.
Smurfarna skapades i slutet av 1950-talet av den belgiske serieskaparen Pierre "Peyo" Culliford, för äventyrsserien Johan & Pellevin, och 1959 hade de premiär som egen serie i samma tidning.
Efter Peyos död har framför allt Peyos son Thierry Culliford skrivit manus till serien.
Serien har även adapterats till ett par animerade långfilmer och 1981-1990 producerades Hanna-Barberas tv-serie Smurfarna, baserad på Peyos serie.
Ordet smurf
Ordet schtroumpf är påhittat enligt Peyo.
Han kom på ordet en gång då han åt lunch med en vän och bad honom att skicka saltet, men inte kom på vad salt hette utan använde ett nonsensord i stället ("passe-moi le schtroumpf").
Detta ord skulle senare översättas till över 30 olika språk.
På svenska blev ordet schtroumpf till stromf, vilket senare ändrades till smurf.
Det är ett lån från nederländska, det första språk som serien översattes till.
Smurfer eller Smurfar?
Plural av ordet smurf angavs på svenska ursprungligen som "smurfer" men kom under 1990-talet (under inflytande från TV-serier och spridningen av plastfigurer) att i stor utsträckning ersättas av "smurfar".
Det officiella svenska namnet på serien har varit "Smurferna" från starten, oavsett om det har varit Semic, Carlsen Comics, Skandinavisk Press eller Atlantic som har publicerat avsnitten.
Dock har böjningen "Smurfarna" med "a" varit spridd i folkmun och även använts för lansering av filmer och merchandise.
Till slut följde även den tecknade serien efter.
Sedan 1999 har de svenska utgåvorna av serien (fyra album och tre nummer av en serietidning från Egmont Serieförlaget) använt titeln "Smurfarna".
Bytet av officiell pluralform tilltalar inte alla, det har till och med kallats "vulgärt".
Bakgrund till handlingen
Smurfarna handlar om etthundra små blå tomteliknande varelser, de flesta identiskt lika och endast "tre äpplen höga".
De lever i en by i det fjärran Glömda Landet och har ett säreget språk som påminner om vårt eget, men där substantiv, verb och adjektiv ersätts med ord som "smurf", "smurfa" och "smurfig" enligt en avancerad grammatik som endast smurfarna själva förstår.
I de svenska serieöversättningarna får ordet smurf ofta omväxlande ändelser i stil med -er, -ar, -et, -en etc, motsvarande faktiska ordslut i de ord i svenska språket som smurf vid varje enskilt tillfälle motsvarar.
Sammansatta ord ersätts endast delvis av "smurf".
Var och en av smurfarna har ett eget hus.
Den smurfska arkitekturen hämtar uppenbarligen inspiration från svampars form och utseende.
De älskar hallonsaft och sarsaparill, och deras arbete består främst i att bygga på en bro över den stora smurf-floden som aldrig blir klar.
Den enda människan som bor i det Glömda Landet är alkemisten Gargamel.
Denne och hans katt Azrael är smurfarnas värsta antagonister.
Belgien
1954 hade Peyo börjat producera serien "Johan & Pirlouit" ("Johan och Pellevin" på svenska) för serietidningen Le Journal de Spirou.
Serien, som utspelade sig i det medeltida Europa, innehöll såväl resor till fjärran platser som inslag av fantasy.
Den 23 oktober 1958 började "Johan och Pellevin"-avsnittet La flûte à six schtroumpfs ("Den förtrollade flöjten" på svenska) publiceras.
Handlingen kretsade kring titelfigurernas jakt på en en magisk flöjt, under vilken de träffade på de små varelser som kallades schtroumpfs (smurfar).
De små figurerna blev omedelbart populära och redan det påföljande året hade det första avsnittet av deras egna serie premiär i Le Journal de Spirou.
1963 samlades de första avsnitten av smurfernas egen serie i ett album och därmed var albumutgivningen av serien igång.
Under hela Peyos levnad fortsatte dock serien att först publiceras i Le Journal de Spirou för att sedan samlas i album.
Då många av smurfserierna var relativt korta, samlades vanligen flera serier i varje album.
Vid sidan av de längre serierna publicerades även flera ensides skämtserier med smurferna i Le Journal de Spirou.
Efter Peyos död upphörde serien i Le Journal de Spirou, men andra serieskapare har fortsatt att producera nya avsnitt, såväl längre albumserier, som kortare episoder som publicerades i tidningar och specialutgåvor.
Sverige
Seriealbumen med smurferna har givits ut i två omgångar på svenska.
1972-1973 publicerade Semic Press fyra "Smurfalbum", varefter Coeckelberghs tog över utgivningen, och påbörjade ny numrering under titeln "Smurfernas äventyr" 1975.
Det påföljande året köptes Coeckelberghs upp av Carlsen/if (sedermera Carlsen Comics) som fortsatte Coeckelberghs utgivning och numrering.
De album som publicerades av Semic utkom sedermera även i Carlsens utgivning, med nya titlar och nya översättningar.
Av de album Peyo skapade har samtliga utom det sista blivit översatta till svenska.
Den svenska numreringen följer dock inte originalnumreringen.
Utöver albumpubliceringen figurerade Smurferna som biserie i serietidningen Fix & Foxi, under åren 1979-1981.
Två serietidningar med smurferna har getts ut; 1992-1993 gav Atlantic Förlag ut tidningen Smurferna, som totalt kom att omfatta fjorton nummer, och 2002-2003 utgav Egmont Serieförlaget tidningen Smurfarna.
Dessa publikationer innehåller huvudsakligen material från tiden efter Peyos bortgång.
Utöver detta har en handfull sentida album med Smurferna publicerats; 1999 gav Atlantic ut "Smurfarna - Smurfig jul" och 2002-2003 gav Egmont Serieförlaget ut tre obetitlade album.
Samtliga dessa publikationer blandar nyare material med repriser av kortare avsnitt som tidigare publicerades i Carlsen Comics albumserie.
Smurfarna
Smurferna (fransk originaltitel: Les Schtroumpfs), senare kallade Smurfarna i vissa utgåvor, är en belgisk tecknad serie, och tillika namnet på de små ("tre äpplen höga") blå varelser som är seriens huvudfigurer.
Smurfarna skapades i slutet av 1950-talet av den belgiske serieskaparen Pierre "Peyo" Culliford, för äventyrsserien Johan & Pellevin, och 1959 hade de premiär som egen serie i samma tidning.
Efter Peyos död har framför allt Peyos son Thierry Culliford skrivit manus till serien.
Serien har även adapterats till ett par animerade långfilmer och 1981-1990 producerades Hanna-Barberas tv-serie Smurfarna, baserad på Peyos serie.
Ordet smurf
Ordet schtroumpf är påhittat enligt Peyo.
Han kom på ordet en gång då han åt lunch med en vän och bad honom att skicka saltet, men inte kom på vad salt hette utan använde ett nonsensord i stället ("passe-moi le schtroumpf").
Detta ord skulle senare översättas till över 30 olika språk.
På svenska blev ordet schtroumpf till stromf, vilket senare ändrades till smurf.
Det är ett lån från nederländska, det första språk som serien översattes till.
Smurfer eller Smurfar?
Plural av ordet smurf angavs på svenska ursprungligen som "smurfer" men kom under 1990-talet (under inflytande från TV-serier och spridningen av plastfigurer) att i stor utsträckning ersättas av "smurfar".
Det officiella svenska namnet på serien har varit "Smurferna" från starten, oavsett om det har varit Semic, Carlsen Comics, Skandinavisk Press eller Atlantic som har publicerat avsnitten.
Dock har böjningen "Smurfarna" med "a" varit spridd i folkmun och även använts för lansering av filmer och merchandise.
Till slut följde även den tecknade serien efter.
Sedan 1999 har de svenska utgåvorna av serien (fyra album och tre nummer av en serietidning från Egmont Serieförlaget) använt titeln "Smurfarna".
Bytet av officiell pluralform tilltalar inte alla, det har till och med kallats "vulgärt".
Bakgrund till handlingen
Smurfarna handlar om etthundra små blå tomteliknande varelser, de flesta identiskt lika och endast "tre äpplen höga".
De lever i en by i det fjärran Glömda Landet och har ett säreget språk som påminner om vårt eget, men där substantiv, verb och adjektiv ersätts med ord som "smurf", "smurfa" och "smurfig" enligt en avancerad grammatik som endast smurfarna själva förstår.
I de svenska serieöversättningarna får ordet smurf ofta omväxlande ändelser i stil med -er, -ar, -et, -en etc, motsvarande faktiska ordslut i de ord i svenska språket som smurf vid varje enskilt tillfälle motsvarar.
Sammansatta ord ersätts endast delvis av "smurf".
Var och en av smurfarna har ett eget hus.
Den smurfska arkitekturen hämtar uppenbarligen inspiration från svampars form och utseende.
De älskar hallonsaft och sarsaparill, och deras arbete består främst i att bygga på en bro över den stora smurf-floden som aldrig blir klar.
Den enda människan som bor i det Glömda Landet är alkemisten Gargamel.
Denne och hans katt Azrael är smurfarnas värsta antagonister.
Belgien
1954 hade Peyo börjat producera serien "Johan & Pirlouit" ("Johan och Pellevin" på svenska) för serietidningen Le Journal de Spirou.
Serien, som utspelade sig i det medeltida Europa, innehöll såväl resor till fjärran platser som inslag av fantasy.
Den 23 oktober 1958 började "Johan och Pellevin"-avsnittet La flûte à six schtroumpfs ("Den förtrollade flöjten" på svenska) publiceras.
Handlingen kretsade kring titelfigurernas jakt på en en magisk flöjt, under vilken de träffade på de små varelser som kallades schtroumpfs (smurfar).
De små figurerna blev omedelbart populära och redan det påföljande året hade det första avsnittet av deras egna serie premiär i Le Journal de Spirou.
1963 samlades de första avsnitten av smurfernas egen serie i ett album och därmed var albumutgivningen av serien igång.
Under hela Peyos levnad fortsatte dock serien att först publiceras i Le Journal de Spirou för att sedan samlas i album.
Då många av smurfserierna var relativt korta, samlades vanligen flera serier i varje album.
Vid sidan av de längre serierna publicerades även flera ensides skämtserier med smurferna i Le Journal de Spirou.
Efter Peyos död upphörde serien i Le Journal de Spirou, men andra serieskapare har fortsatt att producera nya avsnitt, såväl längre albumserier, som kortare episoder som publicerades i tidningar och specialutgåvor.
Sverige
Seriealbumen med smurferna har givits ut i två omgångar på svenska.
1972-1973 publicerade Semic Press fyra "Smurfalbum", varefter Coeckelberghs tog över utgivningen, och påbörjade ny numrering under titeln "Smurfernas äventyr" 1975.
Det påföljande året köptes Coeckelberghs upp av Carlsen/if (sedermera Carlsen Comics) som fortsatte Coeckelberghs utgivning och numrering.
De album som publicerades av Semic utkom sedermera även i Carlsens utgivning, med nya titlar och nya översättningar.
Av de album Peyo skapade har samtliga utom det sista blivit översatta till svenska.
Den svenska numreringen följer dock inte originalnumreringen.
Utöver albumpubliceringen figurerade Smurferna som biserie i serietidningen Fix & Foxi, under åren 1979-1981.
Två serietidningar med smurferna har getts ut; 1992-1993 gav Atlantic Förlag ut tidningen Smurferna, som totalt kom att omfatta fjorton nummer, och 2002-2003 utgav Egmont Serieförlaget tidningen Smurfarna.
Dessa publikationer innehåller huvudsakligen material från tiden efter Peyos bortgång.
Utöver detta har en handfull sentida album med Smurferna publicerats; 1999 gav Atlantic ut "Smurfarna - Smurfig jul" och 2002-2003 gav Egmont Serieförlaget ut tre obetitlade album.
Samtliga dessa publikationer blandar nyare material med repriser av kortare avsnitt som tidigare publicerades i Carlsen Comics albumserie.
måndag 5 december 2011
Musikvideos..
Höj upp volymen nu..lite till,lite till,& festa loss!!!
Tommyknockers - Learn From The Pain
FKU - Moshaholics Anonymous
Highwon - Highwon Medlem
Technohead - Mary Jane
Psilodump - The Somnabulist
lördag 3 december 2011
Veckans Retro.
Marabou
AB Chokladfabriken Marabou bildades 1916 på initiativ av norrmannen Johan Throne Holst, som tidigare grundat Freia-märket i Norge.
Tillverkningen startade 1919 i en fabrik i Sundbyberg.
Mellan 1941 och 1962 ägde och utvecklade AB Marabou Findus.
Med tiden blev fabrikslokalerna i Sundbyberg otillräckliga, så efter 60 år på samma plats flyttade man på 1970-talet tillverkningen till en nybyggd fabrik i Upplands Väsby, där man är kvar än i dag (2011).
1990 köptes Marabou av Freia och det nya bolaget Freia-Marabou bildades.
Norsk Hydro, Procordia Food och Paulig var några av majoritetsägarna.
1993 köptes företaget upp av Kraft General Foods (nuvarande Kraft Foods) för tre miljarder norska kronor.
De båda varumärkena Marabou och Freia lever dock fortfarande kvar.
Produkter
Varumärket Marabou förknippas kanske mest med chokladkakor, vilka finns i ett flertal olika smaker och varianter: mjölkchoklad,
schweizernöt,
frukt & mandel,
mörk choklad (hade 1940-1990 orange förpackning),
helnöt,
apelsinkrokant,
Digestive,
Daim (en tillfällig nyhet, men blev populär och fick stanna),
mintkrokant,
dukat (1970–1980 fanns "jordgubbsdukat"),
gräddnougat,
crisp,
vanilj,
kokos,
amigo,
polka,
Non stop,
mango och passionsfrukt.
Det finns också en underserie vid namn Marabou Sensation (fylld choklad) i varianterna Toffee Walnut,
Yoghurt raspberry,
Carmelized almonds and sea salt,
Caramel & Crisp, Cookie & Cream och Macadamia honey.
Några av chokladkakevarianterna finns även som chokladrulle.
Marabous chokladbitar avser bland andra:
Japp,
Dubbelnougat,
Co-co,
Daim,
Pigall och Skotte.
Chokladask-sortimentet består av Aladdin, Paradis, Noblesse och Fortuna.
I Marabous påssortiment finner man:
M,
Twist,
Daim,
Non stop och Never stop.
Numera försvunna produkter är exempelvis bitterchoklad-plattorna Symfoni, som senare också fanns som bitar i Twist-påsarna.
Chokladen har inte alltid smakat likadant, eftersom tillverkarna under mitten på 50-talet kom på att man skulle karamellisera chokladen, så att den smakar mer.
Marknadsföring
Marabous reklamslogan Mmm…Marabou lanserades för första gången i en reklamfilm 1956, där skådespelarna Sture Lagerwall och Yvonne Lombard medverkade.
Samma slogan används även idag, men under åren har man periodvis använt sig av Smaken man aldrig glömmer (1980-talet), Små goda ögonblick (2002) Smaken man vill tillbaka till (2004–2005) Hur många rutor gör dig glad? och Marabou, lite mer mmm i livet.
Marknadsföringen med Marabounamnet har främst gällt mjölkchokladen.
AB Chokladfabriken Marabou bildades 1916 på initiativ av norrmannen Johan Throne Holst, som tidigare grundat Freia-märket i Norge.
Tillverkningen startade 1919 i en fabrik i Sundbyberg.
Mellan 1941 och 1962 ägde och utvecklade AB Marabou Findus.
Med tiden blev fabrikslokalerna i Sundbyberg otillräckliga, så efter 60 år på samma plats flyttade man på 1970-talet tillverkningen till en nybyggd fabrik i Upplands Väsby, där man är kvar än i dag (2011).
1990 köptes Marabou av Freia och det nya bolaget Freia-Marabou bildades.
Norsk Hydro, Procordia Food och Paulig var några av majoritetsägarna.
1993 köptes företaget upp av Kraft General Foods (nuvarande Kraft Foods) för tre miljarder norska kronor.
De båda varumärkena Marabou och Freia lever dock fortfarande kvar.
Produkter
Varumärket Marabou förknippas kanske mest med chokladkakor, vilka finns i ett flertal olika smaker och varianter: mjölkchoklad,
schweizernöt,
frukt & mandel,
mörk choklad (hade 1940-1990 orange förpackning),
helnöt,
apelsinkrokant,
Digestive,
Daim (en tillfällig nyhet, men blev populär och fick stanna),
mintkrokant,
dukat (1970–1980 fanns "jordgubbsdukat"),
gräddnougat,
crisp,
vanilj,
kokos,
amigo,
polka,
Non stop,
mango och passionsfrukt.
Det finns också en underserie vid namn Marabou Sensation (fylld choklad) i varianterna Toffee Walnut,
Yoghurt raspberry,
Carmelized almonds and sea salt,
Caramel & Crisp, Cookie & Cream och Macadamia honey.
Några av chokladkakevarianterna finns även som chokladrulle.
Marabous chokladbitar avser bland andra:
Japp,
Dubbelnougat,
Co-co,
Daim,
Pigall och Skotte.
Chokladask-sortimentet består av Aladdin, Paradis, Noblesse och Fortuna.
I Marabous påssortiment finner man:
M,
Twist,
Daim,
Non stop och Never stop.
Numera försvunna produkter är exempelvis bitterchoklad-plattorna Symfoni, som senare också fanns som bitar i Twist-påsarna.
Chokladen har inte alltid smakat likadant, eftersom tillverkarna under mitten på 50-talet kom på att man skulle karamellisera chokladen, så att den smakar mer.
Marknadsföring
Marabous reklamslogan Mmm…Marabou lanserades för första gången i en reklamfilm 1956, där skådespelarna Sture Lagerwall och Yvonne Lombard medverkade.
Samma slogan används även idag, men under åren har man periodvis använt sig av Smaken man aldrig glömmer (1980-talet), Små goda ögonblick (2002) Smaken man vill tillbaka till (2004–2005) Hur många rutor gör dig glad? och Marabou, lite mer mmm i livet.
Marknadsföringen med Marabounamnet har främst gällt mjölkchokladen.
fredag 2 december 2011
Julbord
Var på julbord på Gustavsberg idag.
Var massa folk & massa mat,men efer ca: 50 minuter då jag precis hade kommit fram & hämtat kallskuren mat,då ringde Charly & frågade om jag var på väg hem än?
Ne,sa jag,jag äter,sen kunde jag inte höra nått mer vad hon sa då vi var 7 pers vid det bordet,& säkert över 100 till i lokalen,så det var lite högljutt där.
Jag försökte ringa tillbaka,för jag tänkte att det måste ha varit nått viktigt hon ville då men hade för lite pengar på mobilen,så jag stress-åt all mat,( kallskuret, 2x med varmrätter,en tallrik med gröt & lite kladdkaka med godis & kaffe) & körde sen hemåt.
Så precis när jag kom hem så var dom ute & var färdiga att åka iväg & handla i Färgelanda,så jag hann inte ens byta om,var lite skumt att handla i kavaj,tunna kostymbyxor,skjorta & slips när det var flera minus grader.
Var massa folk & massa mat,men efer ca: 50 minuter då jag precis hade kommit fram & hämtat kallskuren mat,då ringde Charly & frågade om jag var på väg hem än?
Ne,sa jag,jag äter,sen kunde jag inte höra nått mer vad hon sa då vi var 7 pers vid det bordet,& säkert över 100 till i lokalen,så det var lite högljutt där.
Jag försökte ringa tillbaka,för jag tänkte att det måste ha varit nått viktigt hon ville då men hade för lite pengar på mobilen,så jag stress-åt all mat,( kallskuret, 2x med varmrätter,en tallrik med gröt & lite kladdkaka med godis & kaffe) & körde sen hemåt.
Så precis när jag kom hem så var dom ute & var färdiga att åka iväg & handla i Färgelanda,så jag hann inte ens byta om,var lite skumt att handla i kavaj,tunna kostymbyxor,skjorta & slips när det var flera minus grader.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)