Hela Sverige skulle plötsligt ha ett par av den för den tidens hem märkligt välklingande och enkelt vackra högtalare.
Den stående tändsticksaskformen slog an i 60-talets designmode och det rundstrålande ljudet passade den nya moderna männisskan som gårna oplanerat flöt omkring i soffor, på golv och i sängar.
OA-5 Typ 1 var bestyckad med 1 st av den välklingande 8 tums bredbandaren Philips 9710 i 8 Ohms-variant samt med 4 st inåtriktade/rundstrålande diskanter av samma modell som gjort sådan succe’ i Kolboxen och OA-6 Typ I, Peerless 5 cms MT 20 HFC här i 8 ohmsvariant.
Filtren bestod av luftlindade spolar och värdebeständiga plastfilmskondensatorer.
Men OA-5 Typ 1 lider liksom SONAB OA-4 typ 1 av ett stort (och i mina ögon helt onödigt) fel: Ovansidans baffel med alla element är nedsänkt ca 6 cm bakom högtalarväggarna. Visst gör högtalaren vacker, den får en klassisk tegelstens- eller tändsticksaskform utan minsta för ögat störande detaljer.
Men ljudmässigt inte alls lika bra som efterföljarna Typ 2!
Sannolikt var detta, liksom avsaknaden av egentliga basreflexrör, en lösning för att förbilliga tillverkningen.
De nedsänkta elementen leder i mina öron till oacceptabla ljudproblem i mellanregister- och diskantåtergivningen.
Förgäves har jag försökt renovera flera par OA-4 och OA-5 Typ 1 med behållet originalutförande, alltså med nedsänkt baffel.
Hur jag än experimenterat med lösningar uppträder inte det välljud som nya element och filter annars åstadkommer i Typ II-versionerna med upphöjd baffel, SONAB OA-4 typ II och SONAB OA-5 Typ II!
RENOVERINGSTIPS
Det viktiga med 60-talsmodellerna V-1, OA-4 och OA-5 av både typ I och II är att man inte vidrör de tre yttre skruvar som håller fast dämpkorgen bakom mellanbaselementen.
Denna dämpkorg har impedansjusterats på Sonabfabriken för att ge den enskilda högtalaren korrekt basåtergivning och rätt transientsvar och bör därför inte röras.
Däremot bör mellanbaselementet tas ur och åtgärdas och högtalaren kan i övrigt renoveras enligt RENOVERINGSTIPS
Men det enda sättet att få en i mina öron fullt godtagbar återgivning från denna modell är alltså att höja upp bafflarna i rätt nivå.
Då kan diskanterna sprida fritt som ju är själva grundidén med konstruktionen och även mellanregistret städas upp.
Detta renoveringsarbete är dock omfattande grannlaga och stöter på många problem.
Originalbafflarna kan om man har otur vara fastlimmade i lådan, även om de vanligtvis är skruvade (med billig lättsabbad träskruv).
Skruvade bafflar lyfts ur och så limmar man nya stödlister högre upp i lådan på vilke bafflarna kan monteras i korrekt höjd (2-3 mm nedanför den fanerade lådkanten).
När bafflarna dock är limmade gör underliggande tvärstag och trängsel dem då mycket svåra att få bort utan att den medelmåttiga spånskivan brister.
Själv har jag ibland tvingats tillverka nya bafflar.
Högtalarnas original ingångsterminaler är idag mycket oxiderade och ofta glappa och bör därför kasseras.
Enklast ersätts de med guldpläterade terminaler snyggt nertill under lådan.
För att komma åt den gamla kabeln, böj en ståltråd och dra med den ut kabeln där den gömmer sig mellan bottenplattan och basreflexröret.
Om de övre bafflarna är skruvade kan man enkelt inifrån dra ut ny kabel genom basreflexrören och löda till ett par enkla terminaler som kan skrivas fast på sidan av bottenplattan.
Om bafflarna däremot är limmade kan man välja att såga upp hål för terminalbrunnar baktill och dra ut ny kabel den vägen och löda till.
Tänk då på att mitt på baksidan av OA-5 sitter en stödlist.
Så enklast är att såga upp hål till vänster, respektive höger om listen.
Skär med kniv runt den uppritade terminalhålen innan du sågar, annars kan faneret splittras upp.
Ett annat problem är hur man ska komma åt drosslar och kablage för eventuella byten i de fall där lådorna är limmade.
Det ena sättet är att skruva bort dämpkorgen under mellanbasen och rota den vägen.
Men då förstörs den fabriksjusterade basavstämningen, vilken inte går att återställa utan mätinstrument.
Den andra är att såga upp hela baffeln med risk att förstöra för mycket av lådan och dessutom stora svårigheter att återställa lådan till tätt originalskick.
Bestämmer man sig däremot för att höja baffeln passar man naturligtvis samtidigt på att byta kablage m.m.
Enklare är däremot att byta den diskantdelande kondensator som brukar stå lödd mellan de främre båda diskanterna!
Alternativen är alltså: En visserligen kul men ändå jätterenovering som ovan av en högtalare som färdig ändå hör till de mer lågpresterande 60-talsmodellerna.
Om man däremot gör sig omaket att höja baffeln kan man åstadkomma underverk, modifierar en dem till OA-5 typ 3 väntar HD-ljudkvalitet!
Eller gör bara en enkel renovering enligt RENOVERINGSTIPS.
Då återställs det mindre välklingande originalljudet.
Men å andra sidan kan man ståta med en Carlssonhögtalare i originalskick.
Som tur är brukar de flesta bafflar vara skruvade….
TEKNISKA DATA Sonab OA-5 Typ 1
– enligt Sonabs instruktionsbok och/eller HiFi-Handboken
(OBS! Alla data nedan gäller egentligen OA-5 Typ II som jag tror genom sin upphöjda baffel hade något större lådvolym!)
OA5Typ1-5
Volym: 47 liter
Mått: B x H x D: 24 x 61 x 43cm
Vikt: 10 Kg
Princip: Rundstrålande. Basreflex.
Impedans: ca 7 Ohm
Frekvensomfång: 37-18.000 Hz
Tonkurva: 42-15.000 Hz +/- 4dB på golv mot vägg
Delningsfrekvens: 2700 Hz
Bas/Mellanregisterelement: 1st 22 cm 8 Ohms Philips 9710 bredbandselement
Diskantelement: 4 st 5 cm 8 Ohms Peerless MT20HFC
Träslag: Riojakaranda, valnöt, teak, ek och vitlack. Fanns även i furu samt i röd, blå eller grön bets.
Pris 1973: 745:-/paret (Typ 2)
Begagnatpriser idag: 100:- uppemot 1500:- i ovanligt fanér och/eller fint skick.
Seriöst renoverade par kan kosta uppemot 3500:-.
Det kan de vara värda, förutsatt att man inte är noga med musikernas sidoplacering i ljudbilden.
Om baffeln höjts och nya polypropylendiskanter monterats, filter, element och kablage osv åtgärdats seriöst och paret är i fint skick bör priset ligga mellan 2500:- till 6000:- beroende på val av element mm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar