Serien har även getts ut i albumform (av Åhlén & Åkerlunds förlag 1945-71, Bonniers Juniorförlag 1981, samt Bokförlaget DN 1990-91) och har publicerats i serietidningarna Tuffa Viktor, 91:an och Åsa-Nisse.
Serien handlar om två vänner, den starke Biffen och den smarte Bananen.
Deras äventyr tilldrog sig ofta i och omkring Stockholm, men de semestrade flitigt i både Afrika och Sydeuropa där de var med om åtskilliga äventyr.
Ofta uppträdde de i en idrottslig miljö och de talade tidstypisk Stockholmsslang.
En tredje figur, Galento (som fått sitt namn efter boxaren Tony Galento), sällade sig till vännerna efter några år.
På 1950-talet gjordes tre filmer, Biffen och Bananen 1951, Blondie, Biffen och Bananen 1952 och Klarar Bananen Biffen? 1957.
Biffen spelades av Åke Grönberg och Bananen av Åke Söderblom.
Dessa filmer hade dock föga med serierna att göra utan lånade mest namnen.
Biffen i serien om Biffen och Bananen hette i verkligheten Harry Dahlgren och var barndomskamrat med Bananen eller Rit-Ola.
Harry Dahlgren var sk barnhemsbarn i Stockholm där han växte upp.
Harry, som var konduktör till yrket, var en kraftkarl med 5 SM-titlar i tyngdlyftning, något som också avspeglade sig i seriekaraktären.
Harry ansågs av många bedömare vara något av en rapsod, och var en uppskattad trubadur och underhållare inom Stockholms nöjesliv bl.a. vid firmafester.
Tillsammans med Tompa Jahn gick Harry på Stockholms gator under jultiden som två underhållande tomtar.
Barytonen Harry avslutade sina visor och sånger med ett avslutande ackord och: "Kurriburr - Det finns ingen väg tillbaka"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar