Dag 2: Tierp - Mörrum, 60mil.
Allt hade gått bra hittills så vi fyllde på med 98oktan, blyersättning (ha, smaka på den miljöpartiet!) och motorolja eftersom den hade dragit en liten slurk.
Denna oljeprocedur, om än ack så simpel, visade sig behöva upprepas ett par gånger till på resan.
Ofta.
Mycket ofta.
Skutan riktades än igen söderut, mot mina pärons ställe för nästa övernattning och det blev en liten ökning på miltalet – 60 mil till. Tot. 110 mil avverkade.
Det var förmodligen vad den gjort totalt det senaste året.
Två dagar in i resan.
Dag 3 åkte vi till en polaren Martins ställe i Åhus.
Denna korta bilresa var mestadels utan uppseendeväckande inslag men den första grusvägssladden utfördes i en Nascarmanöver på den skånska landsbygden.
Däcksprut – check!
Av en ren slump råkade det vara midsommar och givetvis fest och sill och nubbe långt in på morgonkvisten.
Dag 4 spenderades mest med huvudvärk.
Dag 5. Nu började helv.. jag menar allvaret!
Åhus – genom Danmark – till Lübeck, tyskland.
45 mil. Do or die.
Tanka, och fylla på lite olja.
Förut hade inget riktigt känts sådär ”speciellt” som man kunnat tänka sig med resan.
Vi hade mest bara kört bil genom Sverige.
Ganska bekant känsla för de flesta.
Däremot när vi betalat broavgiften och puttrade i 190dB över Öresundsbron på väg mot ett annat land i horisonten kändes det.
-”Nu börjas det!
Går bilen sönder nu är vi i big trouble haha” nämner Niklas lite skämtsamt på blodigaste allvar med vitnande knogar bakom ratten.
Totalt avslappnad.
Vi skruvar upp volymen och kör på.
Pengar finns budgeterat i resekassan för div. haverier och smärre katastrofer men lite nervöst började det bli. Vad gör man om man får växellådshaveri i tunneln under vatten innan Köpenhamn?
Vår röda superbil brölade diskret vidare genom landskapet tills vi kom till färjeläget i Rödby.
På färjan passade vi på att äta en av historiens dyraste räkmackor och länsa tax-free shoppen på essentiell överlevnadsutrustning som Snickers, Snus och Norrlands Guld.
