Gruppens målgrupp var tonåringar, och till dem nådde gruppen ut med lättillgängliga glada poplåtar som "I'm into Something Good", "Mrs. Brown You've Got A Lovely Daughter" men även den allvarliga "No Milk Today".
Gruppen var omåttligt populär särskilt under åren 1965-1967, men kritikerna fnös mest åt Herman's Hermits.
I Sverige delar deras låt "Sleepy Joe" plats med 1910 Fruitgum Companys "Simon Says" som den låt som legat längst på Tio i topp (18 veckor).
Herman's Hermits började sin karriär som The Heartbeats och bestod då av Keith Hopwood, Derek Leckenby (båda gitarr), Karl Green (bas), och Barry Whitwam (trummor).
Efter en tid anslöt sig också den då unge sångaren Peter Noone till gruppen.
Gruppen fick skivkontrakt 1964 på Columbia Records (MGM Records i USA) och debutsingeln "I'm Into Something Good" släpptes sensommaren samma år.
Man inledde 1965 med att släppa "Can't You Hear My Heartbeat" och en cover på "Silhouettes" vilka blev hits på båda sidor Atlanten.
En cover på Sam Cookes "Wonderful World" blev också en hit.
Efter dessa framgångar var det dags för det verkliga genombrottet i USA med låten "Mrs. Brown You've Got A Lovely Daughter" som blev deras första billboardetta.
Det har senare påståtts att låten spelades in som något av ett skämt där Noone medvetet sjöng lite småtöntigt.
Kort därefter, sensommaren 1965 släpptes "I'm Henry the Eight, I Am" vilken blev deras andra (och sista) billboardetta.
Deras sista singel 1965 var "A Must to Avoid".
1966 fick Herman's Hermits stor konkurrens från The Monkees och deras tv-show då Monkees riktade in sig på exakt samma målgrupp.
Låten "There Is a Kind of Hush" som släpptes sent det året var gruppens sista stora hit på andra sidan Atlanten.
I Europa var "No Milk Today" gruppens största hit 1966.
De hade sedan en del mindre hits 1967.
1968 hade gruppen två stora hits i Sverige "Sleepy Joe" och "Sunshine Girl".
"My Sentimental Friend" och "Something's Happening" var europeiska hitsinglar 1969.
Peter Noone är enda medlemmen kvar i gruppen.
No Milk Today