Känsligt

 För ungefär ett år sen så hade jag lite problem,det var mycket med jobbet,om jag skulle vara kvar eller gå tillbaka till det jobbet jag hade varit på i 10 år.

Fick lite piller av vårdcentralen,som verkligen strulade till det för mig,hade svårt att sova,kunde inte bestämma mig om nått,i butiker fick man panik att allt folk kom emot mig..att jag var i vägen för dom..

Så efter att ha trappat ner o bytt mediciner,& trappat ner & avslutat dom så kom jag tillbaka till jobbet & har jobbat på.

Fick pratat med en psykolog på vårdcentralen många gånger,där jag fick prata om allt möjligt,fick scheman varje vecka där jag skulle fylla i vad jag gjorde timme för timme varje dag.

Psykologen ville även filma mig för undervisningssyfte i flera möten,vilket jag gjorde )

Men efter att alla piller slutat verka & jag blev mig själv mer & mer så tyckte psykologen att hon inte kunde hjälpa mig mer,så det blev inga mer möten med denna person.

Men nu i veckan skulle jag ta ett blodtrycktest,& tiden jag fick har 17:30,jaha tänkte jag,har dom börjat med senare tider nu,men var bara att personen skulle jobba över & skriva ner lite på datorn.

Kom dit,tog ett munskydd i hallen & höll på att gå till receptionen,men så var en dörr öppen i hallen med en person som satt med hörlurar,vilket var psykologen jag hade,så jag hejade,& den personen frågade mig snabbt & jag skulle ta ett blodtryckstest,ja,sa jag,det skulle jag.

Men,det är juh du! sa personen.

Ja,det är nog jag :) 

Personen hade tänkt hur det hade gått vidare för mig och så stampar jag in som en solstråle där enligt personens ord.

Fick testat mig med en apparat som inte funkade riktigt,men fick lite värden & så,men man skulle vara tyst i 10 minuter innan testet & inte säga nått under testen (blev tre gånger för maskinen strulade)

Då sa jag att det var annorlunda att komma hit & inte få prata..)

Det var ett kul återseende då jag fick lite frågor hur allt gick med mig & om jag fotade mycket saker igen osv..