Veckans retro

Här kommer lite om naglarnas anatomi till att börja med.
Tråkigt?
Tvingar er inte att läsa!

Naglar (Latin: unguis, flertal av ungueis) är hornplattor på ryggsidan av fingrarnas och tårnas yttersta del.
Naglar består av själva nageln eller nagelplattan och nagelroten.
Nagelplattan är den synliga delen av nageln, uppbyggd av kompakta lager av döda, förhornade celler.
Den sitter fast i den underliggande huden, nagelbädden, och är förankrad vid roten i nagelfalsen, som är ett smalt, djupt veck av överhuden.

Veckets rand syns som ett blankt, en aning upphöjt hudparti, nagelvallen, vars hornlager, nagelbandet, växer in över nagelplattan.
Nagelrotens främre parti syns på tummen, ofta även på de andra fingrarna, (dock sällan på lillfingret,) som en vitaktig halvmånformig teckning strax innanför nagelbandet (lunula: nagelmånen).
Om naglar slits bort kan nagelbädden bilda ett ganska tunt, hårt hornlager, men normalt sker naglarnas tillväxt från nagelrotens matrixceller. Dessa är av samma slag som de som producerar hudens och hårets keratin (hornämne), men bildar ett speciellt hårt och svavelhaltigt keratin. Matrixcellerna delar sig livligt och pressas därför framåt genom nagelfalsen.
När de når fram under nagelvallen har de omvandlats till de döda, helt keratiniserade celler som bildar nagelplattan.
Till skillnad från hårstråna växer naglar oavbrutet, en aning snabbare hos unga än hos gamla och fortare på sommaren än på vintern.
Tillväxten är i genomsnitt 0,1 mm per dygn.
En fingernagel kan ersättas på 3-4 månader, medan en stortånagel behöver ungefär ett år för att växa ut.

Nagelplattan är färglös och dess ljusröda ton återspeglar blodet i nagelbäddens många fina blodkärl.
Den täcks av en tunn hinna (kutikula) som utgår från överhuden.
Nagelsjukdomarna (onykopatier, av grekiskans onyx: nagel) är mycket fåtaliga och sällsynta, men själva nagelväxten är, liksom hårväxten, starkt påverkad av det allmänna hälsotillståndet.
Tillväxtrubbningar gör naglarna tunna och spröda, så att de lätt bryts.
Vanligen kan man inte påvisa någon orsak och inte heller anvisa någon behandling.
Nagellack kan ibland förstärka naglarna medan lackborttagningsmedel (aceton) bidrar till att göra naglarna sköra genom att lösa upp det fett som ger dem dess smidighet.
Tillväxtstörningar med tillfälliga stopp i hornproduktionen yttrar sig i vita tvärstrimmor, orsakade av luft som trängt in mellan naglarnas hornceller.
Sådana tvärstrimmor syns vid eksem i nagelvallarna och vid svampangrepp men också vid allmänsjukdomar som hormoniella åkommor, ämnesomsättningssjukdomar och efter svåra infektioner.
Små vita fläckar (leukonyki) som ibland kallas ”lögnfläckar”, beror även de på luftblåsor och är som regel en följd av småskador i nagelrotens tillväxtskikt.
Vid en rad sjukdomar uppträder mer karaktäristiska nagelförändringar, till exempel tunna, mjuka, insjukna ”sked naglar” vid järnbristanemi och kupade ”urglas naglar” vid hjärt- och lungsjukdomar med syrebrist.
De vanligaste sjukdomarna i nagelplattan är infektioner med mikroskopiska svampar av samma slag som de som kan angripa hår och skägg eller ge upphov till fotsvamp.
Infektionen syns som en grågul, strimmig missfärgning.
Sedan uppträder som regel förtjockning och bortfall av de infekterade naglarna.
Behandling är besvärlig och långvarig.
Lokal behandling är nästan alltid ineffektiv, men sjukdomen kan ibland botas med tabletter som innehåller antibiotikum (griseofulvin).
Hudsjukdomen psoriasis angriper ofta naglarna.
Det första symptomet är gulbruna fläckar i nagelytan och därefter ”fingerborgsprickar” (tättsittande små fördjupningar i nagelplattan) samt nagellossning (onykolys).
Infektioner i naglarnas omgivning (paronykier) utgår ofta från en rispa i nagelvallen (en ”nagelrot”) och beror oftast på stafylokocker.
En inflammation i nagelvallen får inte nonchaleras då den kan utvecklas till en akut svullnad.
Kronisk inflammation förekommer särskilt hos personer med dålig blodcirkulation i fingrarna (”vita fingrar”) eller vid vått arbete som förstör kutikulan, varvid sårbakterier och jästsvampar kan tränga in under nagelvallen.
Inflammationen behandlas med bakteriedödande salva, men även här måste behandlingen ofta pågå under lång tid.
På tårna kan ett nageltrång (unguis incarnatus) vålla en smärtsam inflammation som från nagelfalsen kan sprida sig in under nagelplattan.
Orsaken kan vara försummad nagelklippning i förening med för trånga skor.
Medan fingernaglarna kan klippas efter fingertopparnas form måste tånaglarna, som är utsatta för skornas tryck, klippas rakt över så att det inte uppstår sneda kanter som kan skära ned nagelfalsen.
Vid nageltrång måste ibland hela nageln avlägsnas under lokalbedövning, men ofta räcker det med att nageln klipps av delvis så att nagelhörnet blir fritt.
Det hålls sedan upplyft med vadd eller häftplåster tills nageln växer normalt igen.
Tillväxtens hastighet, alltså att nageln växer i riktning mot den fria nagelkanten är beroende av matrix (nagelroten) och mängden av nybildade nagelceller.
Naglar växer kontinuerligt under hela vår livsltid om inte patologisk påverkan hindrar den (från det).
Tillväxtens intensitet avtar med åldern.
Naglar växer ungefär 3mm/månad men den siffran påverkas av förutom ålder, ex. blodgivning, näringsintag och psykologisk belastning.
Naglarna på den dominanta handen (oftast höger hand) växer snabbare pga. större blodtillströmning till nagelroten.

Hudläkare har kommit fram till att vissa aktiviteter t ex att skriva med skrivmaskin eller att spela piano stimulerar naglarnas tillväxt.
Medan vissa faktorer har en negativ påverkan på naglarnas normala tillväxttakt.
Nagelkosmetikens viktigaste lärosats är: Utför behandlingar endast på friska naglar!

Lite till om naglar
Be någon att visa sina naglar.
Oftast kommer personen som tillfrågas att peka på den hårda keratinstrukturen som växer fingertopparna eller tårna.
Tittar man på nedan bild så märker man att det som personen pekar på faktiskt kallas för nagelplattan.
Man ser även att nagelplattan är endast en del av hela nagelkonstruktionen.
Varje del av enheten har en viktig roll i naglarnas växt och utveckling och är viktig för att bibehålla friska naglar.
Varje fingernagel kan indelas i flera viktiga sektioner och är i samspel med varandra och bildar det som dermatologiskt kallas för nagelenheten.

Nagelvallen
Undersöker man området på fingret där huden kommer i kontakt med nagelplattan ser man att huden inte slutar där utan huden gör en u-sväng och veckas in under sig själv och trycks mot nagelplattan, där den bildar en tät försegling som hindrar bakterier och kemikalier att tränga in.
Fyra av dessa skyddsvallar omger nagelplatan från alla sidor.
Deras uppgift är att skydda den underliggande nagelbädden och matrix från infektioner och skador.
Om någon av dessa skyddsvallar bryts kan infektioner uppstå, och är därför viktigt att nagelterapeuter skyddar och håller dem friska.
Undersök området vid basen av nageln där huden (eponychium) veckas in under sig själv och vilar på den ännu inte framväxta delen av nagelplattan. Eponychium täcker den nybildade nagelplattan med ett lager av levande hud.
Området där huden veckas in under sig själv kallas för proximala nagelvallen.
Proximal är ett medicinskt uttryck som betyder närmast – i detta fall refereras till nagelvallen närmast nagelroten.
På nagelplattans sidor finns det ytterligare två av dessa skyddsvallar längs sidorna av nagelplattan och även där bildar en tät försegling.
Också dessa sidovallar är viktiga skydd och kallas för laterala nagelvallarna.
Lateral betyder på sidan.
Det finns fler ”väktare” som skyddar nagelenheten.
Vi går även igenom dem; men först fokuserar vi uppmärksamheten på basen av nagelplattan.

Eponychium och Cuticle

Cirka 20 % av nagelplattan täcks av levande hud.
Huden som ligger direkt på den nybildade nagelplattan kallas för eponychium.
Normalt har den översta, synliga delen av eponychium ett utseende av mjuk, frisk hud.
Skador som rispor, skåror, slag, irriterande kemikalier på eponychium kan resultera i permanent nagellossning eller skador på nagelplattan. Uppenbarligen, är detta en viktig del av nagelenheten.
Inte överraskande; vävnaden som ligger på nagelplattan skiljer sig mycket från den synliga eponychium och undersidan har en klibbig konsistens.
Ordet cuticle (nagelband) används löst och ofta felaktigt.
Be kunder att peka på sitt nagelband och de kommer antagligen att vagt peka på huden vid basen av nagelplattan – den synliga delen av den levande eponychium – istället för den icke levande vävnaden som klibbar sig fast på nagelplattan.
Hur uppstod denna missuppfattning?
Överraskande nog uppstod denna missupfattning antagligen på grund av att medicinsk text ofta helt enkelt slår fast att cuticle är eponychium, utan att förklara för läsaren att cuticlen fälls av från undersidan av eponychium och bara är den delen eponychium där vävnaden ligger emot den nybildade nagelplattan.
Denna vävnad klibbar sig väldigt hårt fast på den nybildade nagelplattan, faktiskt så hårt att den växande nagelplattan drar med sig ett tunt lager den.
Med andra ord - denna färglösa, döda vävnad följer med nagelplattan och verkar växa fram under nagelvallen, och bildar en av de viktigaste skyddsbarriärerna av de tidigare nämnda fyra ”väk-tarna”.

Vid en korrekt utförd manikyrbehandling puttas eponychium försiktigt tillbaka så att kutikulan exponeras.
Kutikulan måste tas bort grundligt, men försiktigt.
En felaktigt utförd borttagning kan orsaka flera olika problem för kunden.
Exempelvis att applicera konstgjorda nagelprodukter på detta tunna lager av vävnad kommer att förhindra tillräcklig vidhäftning vilket kan resultera i att konstgjorda naglar lyfter från den naturliga nagelplattan.
Fel utförd manikyr kan också orsaka infektioner eller deformering av naglar.
Med tanke på ovannämnda är det av stor vikt att undvika att ta bort kutikulan från under nagelvallen.
Det går bra att putta tillbaka eponychium, men man får inte sticka något manikyrverktyg under själva nagelvallen.
Vassa instrument kan orsaka allvarliga skador och man ska helst undvika att använda de vid manikyrbehandlingar.
Man ska följa tillverkarnas anvisningar om hur olika nagelband-removers ska användas.
Dessa produkter är potentiellt irriterande och kan orsaka skador på hud och naglar vid felaktig användning.
Det är viktigt att nagelterapeuter respekterar kutikulan för den har en viktig roll i skyddet av matrix.

Matrix
Direkt under eponychium finns ett litet område av levande vävnad som kallas matrix.
Denna lilla, glänsande vita fläck av vävnad är den viktigaste delen av hela nagelenheten.
Varför? Jo, matrix producerar det superstarka proteinet keratin.
Keratinet är nagelplattans byggmaterial och skapar de olika lagren av celler nagelplattan består av.
Detta faktum gör matrix till den ”officiella” födelseplatsen för nagelplattan.
Matrix ett ogenomskinligt, blåaktigt vitt, nästan rektangulärt, område av högt specialiserade celler.
Dessa speciella celler omvandlar näringen vi äter till en förvånansvärt tålig och hållbar substans.
Om matrix skadas syns oftast effekten av skadan på nagelplattan.
Skador på matrixområdet kan orsaka exempelvis längsgående sprickor, vita fläckar, åsar eller andra deformeringar av nagelplattan.
Formen och storleken på matrix avgör nagelplattans tjocklek, bredd och välvning.
En bredare matrix skapar en bredare nagelplatta, i och med det har tummen en bredare matrix än de andra fingrarna.
En längre matrix skapar en tjockare nagelplatta så människor med naturligt tunna naglar har en kort matrixyta

Nagelplattan
Nagelplattan består mestadels av keratin - samma kemiska substans som hår.
I naturen finns det över 30 olika typer av keratin varierande från det mjukaste ungerska gåsdun till sköldpaddans extremt hårda skal.
Keratin är ett mycket tåligt, slitstarkt och flexibelt material väl anpassat att motstå omgivningens påfrestningar.
Likt alla proteiner består keratin av långa kedjor/slingor av aminosyror.
En typisk keratinslinga innehåller 300-500 molekyler av aminosyror hoplänkade till långa kedjor.
Dussintals av dessa kedjor samlas i buntar och bildar mikroskopiska fibrer/fibrills av keratin.
Dessa fibrer kan endast ses i de mest kraftfulla elektronmikroskopen.
Vid extrem förstoring ser keratinfibrerna ut som små hår inbäddade i en halvfast gel.
Den återstående tredjedelen av nagelplattans keratin är mycket mjukare och har en gelélik konsistens.
Denna typ av keratin bildar inga fibrer, men skapar en fast, stödjande bädd som inkapslar och stödjer fibrerna.
Nagelplattan på finger naglar består av cirka 100 lager av döda, utplattade keratinceller (keratocyter).
Tå naglar är tjockare och består av cirka 150 lager.
Klibbig substans och nitliknande förankringar mellan cellerna håller ihop nagelplattans celler.
Det finns många olika naturliga oljor och proteiner i nagelplattan.
Undersökningar visar att övervägande delen av oljorna som finns i nagelplattan är kolesterol och squalene - som också finns i sebum (olja producerad av talgkörtlarna i hårsäcken) fast i nagelplattan i en större koncentration.
Efter att keratocyterna har bildats i matrix pressas dem uppåt och framåt av en rytmisk ström av nya celler.
När de nybildade keratocyterna lämnar matrix är de runda och har en vitaktig färg.
Innan cellerna växer fram under eponychium blir de platta och transparenta.
Detta förklarar varför nagelplattan normalt är färglös förutom den vita halvmånen (lunula) som kikar fram under den proximala nagelvallen.

Lunula
Den blåvita halvmånen vid basen av nagelplattan kallas för lunula.
Lunula är den synliga delen av matrix.
Det finns människor som inte har en synlig lunula på alla fingrar.
I de fallen går lunulas gränslinje under eponychium.
Oftast är det lättast att hitta lunula på tummen eller pekfingret.
Det går att avgöra om en person är höger- eller vänsterhänt genom att titta på lunula då den oftast är större på den dominanta handen.
Lunula bestämmer också formen på nagelplattan.
Titta på dina naglar och jämför formen på lunula med formen på den friakanten så kommer du att märka att de är exakt likformade.
Hos foster bildas nagelplattan vid 12-13 veckors ålder och startar överraskande sin tillväxt från lunula och växer i motsatt riktning - alltså mot nagelroten.
Det är inte förrän fostret är 20 veckor gammalt som matrix blir fullt fungerande.
Även efter fullbordad utveckling är området över lunula den tunnaste delen av nagelplattan och den är den minst motståndskraftiga mot skador (speciellt av vassa föremål).
Skador på lunula kan orsaka permanenta deformeringar av naglar.

Nagelplattan i tvärsnitt
Varje av matrix tre delarn (främre, mitten och bakre) producerar lite olika typer av keratin.
Det översta lagret (dorsala) av nagelplattan bildas i den bakre delen av matrix, det mellersta (intermediala) lagret bildas i mitten av matrix och det tunna (ventrala) lagret på botten av nagelplattan bildas i matrix synliga del lunulan.

Nagelbädden
Fram till 80-talet trodde en stor del av forskarna att nagelplattans keratinceller tillverkades i nagelbädden.
Nu vet vi att dessa celler tillverkas i matrix.
Nagelbädden är ändå viktig - ett område av rosaaktig vävnad som stödjer hela nagelplattan.
Nagelbädden är rik på kapillärer som leder näringen till, och ger den dess ljusrosa färg.
Nagelbädden ligger direkt under nagelplattan, börjar vid matrix och slutar vid den fria randen.
Nagelbäddsvävnaden innehåller dermis och epidermis.
Dermis är det understa lagret av huden.
Epidermis är det översta hudlagret närmast nagelplattan.
Dermis innehåller många blodkapillärer som har två grundfunktioner:

Att förse cellerna i dermis med den näring och syre som behövs för reproduktionen av cellerna.
Att forsla bort slagprodukter, gifter och koldioxid.
Det finns många typer av epidermis i kroppen.
Epidermis under nagelplattan skiljer sig från epidermis på händerna eller fingrarna och liknar mera insidan av munnen.
Denna väldigt speciella typ av epidermis kallas för epithelium och kan endast hittas under nagelplattan.
Epithelium är en klibbig vävnad som limmar sig fast vid nagelplattans undersida, och allt efter som nagelplattan växer mot den fria randen lossnar epithelium från dermis och därigenom tillåts nagelplattan glida över dermis.
På dermis finns små ränder/spår som löper från lunula till den fria randen.
Spåren fylls av cellerna från den mjuka epithelium allteftersom nagelplattan glider fram och genom det hålls den på rätt spår och fast på nagelbädden.
Dermis är förankrad i det underliggande skelettet.
Det är tack vare denna smarta konstruktion som nagelplattan inte faller av och hålls på rätt spår.

Solehorn
Epithelium sitter kvar på nagelplattans undersida långt efter att den har växt förbi fingertoppen.
Om man tittar nära på den fria randens undersida kan detta lager ses och ser ut som en grumlig, gulaktig hinna.
Solehorn nöts bort med tiden eller tas bort i samband med manikyr.

Onychodermalabandet
Vid den punkt där epithelium övergår till solehorn samlas en del av denna mjuka vävnad och pressas ihop till en mer kompakt massa.
Denna smala zon kallas för onychodermala bandet och skapar en skyddande försegling under den fria randen av nagelplattan.
Onychodermala bandet sträcker sig över hela nagelplattans bredd och hindrar smittoämnen, föroreningar från att tränga in under nagelplattan. Onychodermala bandet markerar också punkten där nagelplattan lossnar från nagelbädden och formar den fria randen.
Detta område är en mycket viktig skyddsbarriär och måste behandlas med försiktighet.

Hyponychium
Är den mest distala delen av nagelenheten och finns under den fria randen.
Den består av levande vävnad som mest liknar den normala epidermis och inte alls är lik nagelbäddens epidermis epithelium.
Hyponychium är mer motståndskraftig mot yttre påverkan som exempelvis kemikalier eller skador och bildar en vattentät försegling som hindrar bakterier, svamp, virus från att attackera nagelbädden.
Skador på hyponychium kan bryta det onychodermala bandet och som ni redan har lärt er kan det i sin tur leda till allvarliga infektioner eller i värsta fall nagellossning.

Ovanstående information om naglar är en del av kunskapen som en proffessionell nagelterapeut eller nagelteknolog bör kunna om naglar.

Det var "lite" om naglar