Veckans retro

Historia
Huvudartikel: Uruguays historia
Uruguay (länge betitlat Banda Oriental – "Östra landremsan" – eftersom det låg öster om La Plata-viken och Uruguayfloden) började koloniseras under 1600-talet, och från 1776 ingick det i det spanska vicekungadömet Rio de la Plata.
1815 hade hela landet gjort sig fritt från främmande makter, efter ett fyra år långt självständighetskrig mot den spanska kolonialmakten. Självständighetsrörelsen leddes av José Gervasio Artigas som idag betraktas som Uruguays landsfader och nationalhjälte.
Redan året därpå (1816) invaderades landet av Portugal som sedan 1821 annekterade landet.
Man kom inte att uppnå full självständighet igen förrän 1828, då från det sedan 1822 självständiga Kejsardömet Brasilien som övertagit Portugals överhöghet över området.
Den slutliga frigörelsen skedde efter brittisk medling, då även Argentina (efterföljaren till Vicekungadömet Rio de la Plata) hävdat sina gamla krav på området.

Med undantag för några kortare perioder av politisk oro lyckades Uruguay, till skillnad från sina sydamerikanska grannar, bygga upp en både ekonomiskt och politiskt stabil stat under 1800-talet och vid sekelskiftet var landet en väl fungerande demokrati.
Under första halvan av 1900-talet hade Uruguay ett väl utbyggt välfärdssamhälle och ekonomi.
På 1950-talet började dock ekonomin peka nedåt med politisk oro som följd.
I början av 1960-talet startade den marxistisk stadsgerillan Tupamaros, "Nationella befrielsearmén", sin verksamhet i huvudstaden Montevideo.

Mot slutet av 1960-talet eskalerade våldet från båda sidor i konflikten och oron i landet ökade.
Militären, som tidigare alltid hållit sig passiv i politiken, fick en allt större politisk roll.
Tortyr av politiska fångar blev regel.
Gerillan besegrades 1972, men militärens makt var nu så stark att den civila regeringen i praktiken blev helt beroende av den.
1972 upplöste Uruguays president Juan María Bordaberry parlamentet, och han överlämnade ett år senare landets styre till militären.
Under de kommande 12 åren styrdes landet av en brutal militärjunta, den enda i landets historia.
Bordaberry satt dock kvar som president med militärens stöd fram till 1976, då militärjuntan officiellt tog över makten.
Den mest ökända av Uruguays militärdiktatorer under juntaåren var General Gregorio Álvarez som styrde landet 1981-85; under hans styre mördades tusentals politiska fångar och all opposition krossades brutalt.
1985 avgick militärjuntan efter att ha gått med på att återinföra demokrati.
Under senare halvan av 1980-talet inleddes en framgångsrik återgång till demokrati.
Den före detta Tupamarosgerillan gick med i en bred vänsterkoalition, och denna koalition vann de allmänna valen både 2004 och 2009. Tupamarosrörelsen ingår i Uruguays nuvarande regering.
Uruguays politik och arbetsförhållanden betraktas idag som bland de friaste i Sydamerika.