Sommarsolståndet är den tidpunkt då jordaxeln lutar som mest mot solen.
Dygnet då sommarsolståndet inträffar (enligt lokal soltid) har årets längsta dag och under den dagen står solen som högst på himlen.
Beskrivning
Vid sommarsolståndet lutar jordaxeln som mest mot solen (antar sin största deklination); under dygnet då norra halvklotets sommarsolstånd infaller får man då där sin längsta dag och kortaste natt.
Norr om norra polcirkeln är det då midnattssol, alltså att solen inte ens går ned, ens under dygnets vanligtvis mörkaste timmar.
Vid sommarsolståndet, som infaller omkring den 21 juni på norra halvklotet, inträffar årets längsta dag och kortaste natt.
Det exakta datumet kan variera lite år från år, beroende på årets plats i den fyraåriga skottårsperioden och ortens longitud.
Vid vändkretsarna (kräftans och stenbockens vändkrets) står solen i zenit mitt på dagen vid tiden kring sommarsolståndet.
I tropikerna (mellan vändkretsarna) kommer solen vid tiden kring sommarsolstånd att passera zenit sent på förmiddagen och tidigt på eftermiddagen.
När solen står som högst vid lokal middag över norra Italien når den samma höjd som när den står som lägst vid lokal middag över ekvatorn.
Solen står som högst vid lokal middag över ekvatorn vid vår- och höstdagjämning och som lägst vid lokal middag när det är vinter- eller sommarsolstånd.
