Påskkärring, även påskakäring, påskkäring och påskakärring, är enligt gammal svensk folktro en häxa som enligt tradition flyger på kvast till Blåkulla på skärtorsdagen eller natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen för att sedan återvända på påskdagen.
Det är osäkert när påsktraditionen att barn klär ut sig till påskkärringar tog sin början i Sverige, men seden var spridd i västsvenska städer vid mitten av 1800-talet.
Därför är de första påskkärringarna förmodligen från början av 1800-talet eller tidigare.
I vissa delar av Sverige går barnen runt bland bostadshusen i kvarteret, ringer på, önskar glad påsk och överlämnar små tecknade påskkort eller påskbrev som de själva ritat.
Som tack bjuds de vanligen på godis, småpengar eller någon annan liten gåva.
I andra delar av Sverige, som t.ex. Dalsland, kastar man påskbrev.
Dvs påskkärringarna smyger fram till vänner, grannar och släktingars hus och öppnar dörren skriker Glad Påsk och kastar in ett påskbrev som innehåller godis och kanske en påskkaka, Sedan gäller det att snabbt springa iväg så man inte blir fångad.
Den som är hemma ska jaga påskkärringen.
I Västsverige är påskafton den vanligaste dagen att kasta påskbrev eller gå påskkärring, medan det i övriga landet snarare är skärtorsdag.