The Internert As It Was In 1996
Peters liv & leverne,igen
söndag 30 december 2018
lördag 29 december 2018
Veckans retro
Statesman.
Det är en ökänd whisky, mångomtalad och i princip alltid skymfad: en sådan där whisky du kan köpa utomlands för under hundra spänn, och landa på ett centiliterpris någonstans just under 1 krona.
Den har blivit kallad allt en usel whisky kan kallas: hästpiss, grilltvätt, tändvätska, spolarvätska, fälgtvätt.
Hur som: whiskyn som whiskymän(niskor) älskar att hata är nu i mitt Glencairnglas och ska provas.
Doft: litet alkobränn; vanilj, ungefär åt vaniljglasshållet; svaga kryddor; en bit bak, råsprit, men inte som newmake, utan mer åt handsprithållet.
Det luktar inte illa, det doftar bara ganska lite.
Allting blir som ”långt bak”, ”jag förnimmer också”, ”det finns någonstans här”…till exempel: jord.
Blommighet, men både lite dammiga rejält torkade och sådana som börjat ruttna lite.
Nyklippt gräs.
Värmer jag glaset ordentligt i handen djupnar dofterna något, och fram träder ekträ och lite djupare toner av jord.
Med tid i glaset försämras doften något och blommorna ruttnar lite mer.
Men det doftar förvånansvärt ”icke-illa”, faktiskt!
Vatten gör whiskyn spritigare i doften, de lite tråkiga, smaklösa graininslagen blir starkare.
Smak: vanilj, godiset sockerbitar; lite besk kryddighet som är riktigt trevlig; men visst finns här också ett rejält inslag av råsprit och av lite för gammalt blomvatten.
Det smakar inte så mycket omogen, ofärdig whisky som en nedvattnad vodka med lite vanilj och sötma.
Jag upplever den som bra mycket svagare än 40%, kanske 30.
Med vatten: lite mindre spritigt här, lite mer beska som bryter av mot vaniljen.
Skumbananer dyker upp.
Eftersmak: mycket mycket svag.
Kvar blir lite torkade kryddor, med någon söt svårbestämd julkrydda med i mixen, och ett stänk av sprit.
Dör dock på fem röda, kvar blir…nästan inget.
Med vatten: nej, här dog den bara snabbare.
Sammanfattning: innan jag hade smakat denna whisky trodde jag att den skulle vara så vidrig att den skulle vara svår att få ned.
Det är den definitivt inte; tvärtom handlar det om en mycket lättdrucken whisky.
Jag har druckit bra mycket sämre whisky än såhär, även singlemaltwhisky som varit klart sämre.
Den smakar inte direkt illa utan helt enkelt lite.
En tråkig, platt och meningslös, men inte vidrig, whisky.
Det är en ökänd whisky, mångomtalad och i princip alltid skymfad: en sådan där whisky du kan köpa utomlands för under hundra spänn, och landa på ett centiliterpris någonstans just under 1 krona.
Den har blivit kallad allt en usel whisky kan kallas: hästpiss, grilltvätt, tändvätska, spolarvätska, fälgtvätt.
Hur som: whiskyn som whiskymän(niskor) älskar att hata är nu i mitt Glencairnglas och ska provas.
Doft: litet alkobränn; vanilj, ungefär åt vaniljglasshållet; svaga kryddor; en bit bak, råsprit, men inte som newmake, utan mer åt handsprithållet.
Det luktar inte illa, det doftar bara ganska lite.
Allting blir som ”långt bak”, ”jag förnimmer också”, ”det finns någonstans här”…till exempel: jord.
Blommighet, men både lite dammiga rejält torkade och sådana som börjat ruttna lite.
Nyklippt gräs.
Värmer jag glaset ordentligt i handen djupnar dofterna något, och fram träder ekträ och lite djupare toner av jord.
Med tid i glaset försämras doften något och blommorna ruttnar lite mer.
Men det doftar förvånansvärt ”icke-illa”, faktiskt!
Vatten gör whiskyn spritigare i doften, de lite tråkiga, smaklösa graininslagen blir starkare.
Smak: vanilj, godiset sockerbitar; lite besk kryddighet som är riktigt trevlig; men visst finns här också ett rejält inslag av råsprit och av lite för gammalt blomvatten.
Det smakar inte så mycket omogen, ofärdig whisky som en nedvattnad vodka med lite vanilj och sötma.
Jag upplever den som bra mycket svagare än 40%, kanske 30.
Med vatten: lite mindre spritigt här, lite mer beska som bryter av mot vaniljen.
Skumbananer dyker upp.
Eftersmak: mycket mycket svag.
Kvar blir lite torkade kryddor, med någon söt svårbestämd julkrydda med i mixen, och ett stänk av sprit.
Dör dock på fem röda, kvar blir…nästan inget.
Med vatten: nej, här dog den bara snabbare.
Sammanfattning: innan jag hade smakat denna whisky trodde jag att den skulle vara så vidrig att den skulle vara svår att få ned.
Det är den definitivt inte; tvärtom handlar det om en mycket lättdrucken whisky.
Jag har druckit bra mycket sämre whisky än såhär, även singlemaltwhisky som varit klart sämre.
Den smakar inte direkt illa utan helt enkelt lite.
En tråkig, platt och meningslös, men inte vidrig, whisky.
(recension från tjederswhiskey.se)
fredag 28 december 2018
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)