Tanka och fylla på lite olja.
Redan från dag ett hade vi bestämt oss för att hålla oss jävligt långt bort från Autobahn och de stora vägarna eftersom b20 med fyrpet utan överväxel resulterade i lagom marschfart på 85km/h så vi fortsatte de små vägarna genom tyskland.
Nu började vi röra oss mer och mer söderut och landskapet ändrades lika fort som vi vågade köra.
Vi fortsatte att köra och köra och köra och lyssna på musiken skräna bakom ljudet av böööööööööö-böööööööö-böööööööööö från b20an medan Niklas reglerade farten i svängarna.
Bea tuffade på som en hjälte och bara levererade vid varje vink.
Efter ett par timmars lyssnande till bööööööööööööööööö som resonerade inne i skallen försvann skogen som vi körde i och runt nästa krök bytte landskapet skepnad och öppnade plötsligt upp sig i en böljande dalgång.
Det dröjde inte länge förrän det började se en aning tyskt ut runt om kring oss.
Eftersom vi inte hade några fasta slutdestinationer tog vi oftast bara och körde tills öltarmen knep eller magen kurrade.
Efter att ha kört igenom ett par sjysta tyska småbyar bestämde vi oss för att nästa by stannar vi i och hittar boende så det är vad vi gjorde och hamnade i minipluttbyn Bilstein.
Bilstein må vara litet men där finns en borg som är ganska skitstor som vi checkade in på.
Det visade sig också att Bilstein har världens trevligaste bartender i alla kategorier som bjöd på öl i drivor efter middagen och som frågade:
– ”Ska ni verkligen till Champagne i en gammal bil?” – Yep.
och sedan frågade
– ”Så ni talar franska då alltså?” – Nope.
Varpå han tappade hakan strax innan han rått garvade oss mer eller mindre rätt upp i ansiktet och idiotförklarade oss.
Det här började påminna mer och mer om farsen med skitgubbarna på jobbet.
”Ni kommer dö, bilen kommer koka innan sundsvall, ni är idioter…” Hmm inte ens tysken tror att vi kommer fixa det här.
- ”Hörni, om ni klarar att ta er till Champagne så får ni komma förbi här efteråt så bjuder jag er på öl”
Ok! Mental note – överlev frankrike, få gratis öl.
Check.
Vi tackade så småningom för oss och kilade tillbaka de fyra hundra tusen miljoner trappstegen som ledde upp till borgen där vi skulle bo.
Ingen av oss tänkte väl i nyktert tillstånd tidigare under dagen att det skulle vara betydligt enklare när man gick nerför till byn än när man skulle stappla berusad uppför backarna för att komma tillbaka till borgen?
Dag 7: Bilstein, Tyskland – Étain, Snigelätarland, 40mil, Marschfart ca. 60km/h?
Steg 1, tanka och fylla på olja..
Den där oljeförbrukningen hade vi inte räknat med men vi hade en hel del olja så det var bara att fylla på.
Oljan rann rakt genom motorn så den var i alla fall alltid toppfräsch.
En tank bensin, en liter olja.
Det var lätt att räkna på och vid det här laget var vi som ett väloljat Formel1 team: den ena tankade och den andra fyllde på olja.
Pit Stop klart!
Detta var alltså dagen då vi skulle ta oss från Tyskland, där vi gjorde oss hyggligt förstådda, till Frankrike där jag i stort sett bara kunde uttala Citroën utan att göra bort mig totalt.
Niklas hade pluggat franska i gymnasiet och trots att det inte var igår så vi skulle kanske klara oss hyggligt?
Vyerna var åter igen fullständigt storslagna där vi tuffade fram i vår röda rollade lilla Volvo Amazon köpt på en p-plats utanför en brandstation en kylig midvinterdag i Boden.
Vi glassade fram genom Moseldalen till Tonerna av Electric-Light-Orchestra och njöt.
Vilken jävla redneckresa!
Vidare gled vi igenom vitvindistrikten och ciderdistrikten och fortsatte styra vårt skepp mot den franska gränsen.
Nu började det kännas som en riktig semester.
Det skulle inte vara länge.
