Raggare har funnits i Sverige sedan 1950-talet och är vanligast i glesbygd och på mindre orter.
Förekomsten minskade under 1980- och 90-talen, men har ökat väsentligt därefter.
Raggare brukar ofta delta i bilcruisingar.
Historia
De första raggargängen bildades i Stockholm i slutet av 1950-talet.
De mest omskrivna i pressen var The Road Devils.
Deras ledarfigur var Bosse "Gamen" Sandberg (som 1970 startade motortidningen Colorod).
The Road Devils hade skyltar hängandes under den bakre kofångaren, med texten: The Road Devils, San Fernando, och senare erstattes San Fernando med medlemsnumret.
The Road Devils brukade kallas för Vägdjävlarna i pressen.
Andra stora raggarklubbar i Stockholm vid den tiden var, The Car Angels och Teddy Boys Car Club.
Runt 1962 - 1964, så var de första mytomspunna raggarklubbarna borta.
Raggarkulturen inspirerades starkt av den amerikanska rock'n'roll-kulturen med stora bilar, brylcreem med mera. Subkulturer som liknar raggarna har funnits i de flesta västeuropeiska länder, men ingenstans har de varit så livskraftiga som i Sverige, (utom möjligen i Finland, det land i Europa där det finns flest amerikanska bilar per invånare, och då främst Åland som har många raggare).
Raggarkulturen har ibland parodierats.
Det mest kända exemplet är kanske karaktärerna Ronny och Ragge, gestaltade av Peter Settman och Fredde Granberg i början av 1990-talet.
Dessa skådespelar-karaktärer har dock inte mycket gemensamt med riktiga raggare.
Under 1970-talets senare år rådde fullt krig mellan raggare och punkare.
Eddie Meduza släppte singeln Punkjävlar 1978.
Den blev snabbt kultförklarad.
Punkband, både svenska och utländska, blev attackerade av raggargäng under turnéer i Sverige, och svenska punkband skrev låtar mot raggarkulturen, bland annat The Rude Kids punksingel Raggare is a bunch of motherfuckers.
Under Magnus Ugglas folkparksturné 1979 blev raggarna rasande och kastade stenar och ägg på honom efter att Expressen berättat om Ugglas nya singel Centrumhets som handlar om raggarna i Nässjö.
Blöjraggare
Blöjraggare är ett pejorativt begrepp som används bland autentiska raggare om andra raggare som inte har någon "riktig" raggarbil.
De har därför lägre status inom raggarkulturen och erkänns inte ens inom alla kretsar.
Begreppet används särskilt autentiska raggare emellan och oftast avses yngre personer.
Blöjraggaren kännetecknas genom att inte köra amerikanska originalbilar från 1950-talet, i stället används bilar mellan 20 och 25 år gamla, mest därför att de är billigare i inköp eller för att de inte fått tag på någon mer statusingivande, om de ens har någon bil.
Särskilt associeras bilmärken som Volvo och Opel med blöjraggare, framförallt används Volvo tidigare 200-serien, numera är det oftast 700-serien och då oftast en Volvo 740 (oftast ej som kombi).
Enligt vanliga generaliseringar förknippas blöjraggare med trimning av motorn, smärre förändringar av bilinredningsdetaljer samt lackering och dekormålning i grälla eller glittriga färger.
En vanlig uppfattning bland autentiska raggare är att blöjraggare är dåliga bilförare.
