Påsk i Sverige firas sedan 1844 efter den gregorianska kalenderns regler.
Fram till 1969 präglades långfredag av att de flesta affärer och offentliga nöjen hade stängt till minne av Jesu korsfästelse.
På senare tid har påskhögtiden, liksom julen, för gemene man förlorat mycket av sitt religiösa innehåll och blivit en sekulariserad familjehögtid där gammal folktro och kristna traditioner blandas.
Påskkärringar
Påskkärring, även påskakäring, påskkäring och påskakärring, är enligt gammal svensk folktro en häxa som enligt tradition flyger på kvast till Blåkulla på skärtorsdagen eller natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen för att sedan återvända på påskdagen.
Det är osäkert när påsktraditionen att barn klär ut sig till påskkärringar tog sin början i Sverige, men seden var spridd i västsvenska städer vid mitten av 1800-talet.
Därför är de första påskkärringarna förmodligen från början av 1800-talet eller tidigare.
Tillsammans går barnen runt bland bostadshusen i kvarteret, ringer på, önskar glad påsk och överlämnar små tecknade påskbrev som de själva ritat.
Som tack bjuds de vanligen på godis, småpengar eller någon annan liten gåva.
I Västsverige är påskafton den vanligaste dagen att gå påskkärring, medan det i övriga landet snarare är skärtorsdag .
