He-Man
He-Man är en fiktiv karaktär i berättelserna He-Man and the Masters of the Universe.
Han är Prins Adams alter ego och tvillingbror till She-Ra.
Figurens namn kommer från ordet he-man på engelska, som används för att beskriva en stark och manlig figur.
He-Man och hans vänner försvarar planeten Eternia och Castle Grayskull från Skeletor.
Biografi
I de illustrerade böckerna som släpptes samtidigt som de första actionfigurerna är He-Man barbarisk.
Planeten Eternia har just upplevt stora krig, som förstörde de civilisationer som en gång härskade.
Kriget efterlämnade avancerade maskiner och vapen som bara vissa utnämnda känner till.
I en tidig version ger Trollkvinnan några av dessa vapen till He-Man.
Då Filmation utvecklade 1983 års tecknade TV-serie hade He-Man ett annat ursprung: Hans riktiga identitet är Prins Adam av Eternia, son till kung Randor och drottning Marlena som lever i palatset i Eternos med bland andra Adam.
Marlena var en astronaut från Jorden som åkt vilse.
The Sorceress of Castle Grayskull ger Prins Adam möjligheten att resa sitt magiska svärd och ropa: "By the power of Grayskull...I have the power!", han erhåller då en övermänsklig styrka och mod, och går under namnet "He-Man".
De ursprungliga figurerna hade två svärd som skulle sättas samman, ett koncept som senare övergavs till andra versioner.
Prins Adams husdjur är den gröna tigern Cringer.
Då prins Adam är He-Man, blir Cringer en stor, modig grön tiger vid namn Battle Cat om He-Man riktar sitt magiska svärd mot honom.
Battle Cat har sedan dess varit He-Mans kompanjon i strid.
Adam är vän med Teela, adoptivdotter till hans mentor Duncan.
Adam och Teela växte upp tillsammans och nu, som Captain of the Guard, anlitas Teela för att skydda prinsen.
Hon ser ofta prins Adam som lat då hon inte vet att det han som egentligen är He-Man.
Teela anses vara den enda dottern till Sorceress of Castle Grayskull, Trollkvinnan, och framtida väktare av Castle Grayskull; Trollkvinnan adopterade Teelas då hennes biologiska far dog.
Duncan, även känd som Man-At-Arms, är uppfinnare av teknologi och vapen åt Eternias kungliga familj.
I Castle Grayskull lever Trollkvinnan - Sorceress of Castle Grayskull, som kommunicerar med He-Man via telepati.
Hon gav också He-Mans rustning från en ovanlig eternisk mineral kallad korodite, som också ökar hans fysiska styrka.
För att skydda sin familj hemlighåller He-Man sin dubbla identitet, och endast den närmaste vänskapskretsen bestående av: Man-At-Arms, Orko, Cringer, och Trollkvinnan känner till dem; då serien She-Ra: Princess of Power startade utökades detta till Adora/She-Ra och hennes följeslagare Spirit/Swift Wind, Light Hope, Loo-Kee, Madame Razz, och Kowl.
I 1983 års TV-serie var det även känt av draken Granamyr, Zodak och i senare avsnitt även The Rainbow Warrior.
Det antogs också att drottning Marlene visste det, men detta bekräftades aldrig.
I strid ackompanjeras He-Man ofta med vännerna Ram-Man och Stratos.
Senare visar det sig att Adam har en tvillingsyster, prinsessan Adora, ledare för ett stort uppror mot Hordak på planeten Etheria.
Precis som Adam kan Adora använda sitt magiska svärd för att erhålla större styrka och går då under namnet She-Ra, Princess of Power..
He-Man medverkar i flera avsnitt av She-Ra: Princess of Power.
He-Mans huvudfiende är Skeletor.
I de tecknade serierna visar sig Skeletors sanna identitet vara prins Keldor, kung Randors yngre bror, vilket skulle göra honom till He-Mans farbror.
I filmen He-Man and She-Ra: The Secret of the Sword framkommer det istället att Skeletor är en tidigare medhjälpare till Hordak.
I 1983 års TV-serie lästes He-Mans och prins Adam röst av John Erwin.
I 1987 års film: He-Man - universums härskare spelades han av Dolph Lundgren.
Gary Chalk läser He-Mans röst i 1989 års TV-serie The New Adventures of He-Man, senare läste han även Man-At-Arms röst i 2003 års TV-serie.
Prins Adams röst i 2002 års TV-serie läses av Doug Parker medan He-Mans röst i samma serie läses av Cam Clarke.
Enligt Lou Scheimer, producent av Filmations TV-serie från 1983, kom idén till He-Mans alter ego av Fawcetts DC Comics-karaktär Captain Marvel, om vilken Filmation redan priducerat två TV-serier: Shazam! och The Kid Superpower Hour with Shazam! He-Mans tvillingsyster She-Ra skapades som en kvinnlig spin-off, likt Captain Marvels tvillingsyster Mary Marvel.
1990 försökte Mattel sälja ny MOTU-leksaker, som kallades He-Man. och TV-serien The New Adventures of He-Man började sändas, i vilken He-Mans rop lyder "By the Power of Eternia".
2002 gjordes nya försök med nya leksaker, och en TV-serie vid namn He-Man and the Masters of the Universe.
Serien återberättar MOTU-berättelsen från början.
He-Mans ursprung berättas i ett 90-minutersavsnitt som inleder serien, där prins Adam kalals till Castle Grayskull av Sorceress för att under rollen som He-Man bli Eternias beskyddare.
Skildringen av hans karaktär stämde väl med Filmations, även om prins Adam här visade sig vara mer djärv och ungdomligt energiska än hans motsvarighet från 1980-talet, att förmedla bilden av en tonårig pojke som belastades med ansvaret att försvara hela planeten från ondskan.
Figurens karaktär omformades också för att göra figurens hemliga identitet mer trovärdig.
2009 försökte man skapa en enda bakgrund genom de olika versionernas biografi, genom actionfigurens förpackning.
Actionfigur
Den första actionfiguren släpptes 1981 av Mattel och använde förutom sitt magiska svärd även en stridsyxa och en sköld.
1982 släpptes den igen, nu i ett set med antingen Battle Cat eller fordonet Wind Raider.
Figuren släpptes igen 1983, nu med Teela och Ram-Man; och figuren återlanserades 1986 med Jet Sled.
1984 släpptes en tredje våg av actionfigurer, en annan variant, den första här hette Battle Armor He-Man, och kunde roteras.
Även det magiska svärdet och stridsyxan fanns med.
Figuren återlanserades även samma år i ett tvåpack med Battle Armor Skeletor, samt med fordonet Road Ripper.
1986 återlanserades figuren även med Battle Armor Skeletor och Orko.
En annan version släpptes även 1985, och hette Thunder Punch He-Man.
Det magiska svärdet och en ny sköld (på vilken svärdet kunde fästas) släpptes samma år.
Samma år återlanserades även Battle Armor He-Man med Battle Cat, samt i samlarpack med Man-at-Arms och Man-E-Faces.
1986 släpptes även Flying Fists He-Man.
Figurens armar rördes då hans väst snurrades.
Ett dubbelpack släpptes senare, med både Flying Fists He-Man och Terror Claws Skeletor.
1988 släpptes slutligen Laser Power He-Man, som kunde drivas med batteri för att få He-Mans magiska svärd att lysa.
Lanseringen var begränsad till Italien och Spanien men släpptes även i större varuhus i London, England, Storbritannien.
Figurens utseende var inspirerat av 1987 års film.
He-Man på film:
1987 medverkade He-Man i en film producerad av Cannon Films.
Han påminde om andra versioner, med vissa olikheter, som att han använder skjutvapen i vissa scener i stället för sitt karaktäristiska magiska svärd, vilket skapade kontrovers även om vissa av actionfigurerna föreställande He-Man hade skjutvapen.
Det nämns heller inget om prins Adam i filmen.
Styrkor och egenskaper:
He-Man karaktäriseras främst av sin styrka.
I 1983 års TV-serie var han "universums starkaste man", vilket även står på de tidiga omslagen för actionfiguren, och hans styrka kommer från de magiska krafterna inuti Castle Grayskull.
He-Mans styrka behandlas ofta, och skiljer sig något beroende på version.
I de första DC-serierna utväxlade han slag med Stålmannen.
I ett annat avsnitt lyfter han och kastade själva Castle Grayskull.
Typiskt för de flesta versioner är också att han klarar saker som ingen annan karaktär gör.
Avsnitt av 1983 års TV-serie visar honom simma mycket snabbare än vad människan kan.
Det är okänt hur länge han kan vara He-Man innan han blir prins Adam igen, men i 2002 års TV-serie visas han överleva två explosioner, vilka han överlever men återförvandlas till prins Adam, vilket visar att även He-Man har en gräns för hur mycket han tål innan hans styrka tar slut.
Hans fysiska krafter är inte begränsade till styrka, han är också snabb och akrobatisk.
Detta visas dock inte i filmen, då budgeten inte tillät stuntmän.
He-Man är dock främst fredlig, och använder bara våld då det behövs.
Vanligtvis brukar han bara lyfta upp fienden och kasta iväg dem, även om han i 1987 års film och 2002 års TV-serie slåss mer aggressivt.
He-Man är även en ledartyp, främst i 1987 års film där han leder motståndet.
He-Mans huvudsakliga vapen är hans svärd, men han använder även andra vapen, som en laserpistol i filmen.
Hans svärd kan slå tillbaka energiblixtrar, både magiska och teknologiska.
Ursprungligen var He-Mans huvudvapen en yxa.
Hans sele är gjorde av den eterniska mineralen korodite.
I 1983 års TV-serie har han även andra förmågor:
Andas in luft i lungorna och blåsa ut den som en vind, för att slå ut fienden (som Stålmannens super-breath)
Snurra runt som en tornado, och även flyga korta sträckor ("Evilseed" och "The Shadow of Skeletor")
Springa snabbt ("The Once" and "Future Duke")
Skava händerna mot varandra för att omvandla sand till glas "Temple of the Sun"
Han har även andra förmågor, som att laga en brusten kedja genom att enkelt hålla ihop båda ändarna ("Evil-Lyn's Plot"), styra kursen till en av Eternias naturliga satelliter genom att flyga dit i Wind Raider ("Jacob and the Widgets"), och stoppa en av Eternias naturliga satelliter från att kollidera med Eternia ("Eternal Darkness").
Topp-10:
He-Man-figurer du ville ha
Text av: Dylan M. Johansson, 2009-05-31
Botaniserandet i leklådan gav mig inte bara ett nostalgirus som skänkt av en änglakör, men insikten att färgen lila används alldeles för lite idag slog mig också. Fast under den bedövande enformiga upplevelsen som utgjorde den första vågen av Masters of the Universe-figurer (Man-at-Arms och Triklops = suck) lär Mattels egen tomteverkstad The Four Horsemen ha sparat en förmögenhet på att återanvända ommålade kroppsdelar, vapen och västar från tidigare figurer. Senare vågor - låt oss säga fr o m då de första fula gubbarna i Evil Horde släpptes - såg däremot några riktigt snyggt designade figurer lämnade skissborden att pressas ur fabrikerna på Taiwan och i Malaysia.
Det här är figurerna man kunde skryta mest med som liten, här är tio-i-topp He-Man-figurer du ville ha (årtalen i parentes avser utgivning i Sverige)!
10. Battle Armour He-Man (1985)
Förpacknigen påstod: "The Most Powerful Man in the Universe!"
Men frågan kvarstår: Samma slogan, okej - men hade multiföretaget Mattel verkligen inte råd att ge dig ett nytt huvud?
För ett tag sedan tog sig denna stridsväst-He-Man omtalat nog in på topp-25 på Toy Fares "Coolest Action Figures of All Time" och på den här listan blir nu figuren ensam ambassadör för de godas intressesfär. Att figurer föreställandes rättvisans kämpar ofta har svårt att mäta sig med ondskans cyberdjur och monstruösa varelser är väl inget att sticka under stol med.
Det mesta är ju sig likt sedan första He-Man-tilverkningen 1982, vapnen (sköld, svärd, barbaryxa) och ansiktsdragen är t o m identiska. Nytt är den lika omtyckta som lekvänliga silverbröst-plåten, som kan visa tre olika stridsskick; ny, kass, jättekass och var uppskattad då plattan reagerade på slag. Samma funktion har återanvänts i senare leksaksserier, t ex hos några av Toy Biz Marvel-figurer från tidigt 90-tal. Figuren får pluspoäng för att han är extra tacksam att ha på display sittandes på Battle Cat.
9. Stinkor (1986)
Förpacknigen påstod: "Evil Master of Odors!"
Men frågan kvarstår: När kommer 'AXE: The Stinkor Fraguance – För retromantiker?
Vad får man om man duttar på lite svartvitt på Mer Mans huvud och sätter dit Mekanecks gasmaskliknande fight-dress? Jo, en av den amerikanska julhandelns mest omsatta pojkleksaker 1985, figuren med Masters-seriens lätt kaxigaste namn, Stinkor. Ugglan i mossen i det här fallet var att figuren (trumvirvel) luktade. Inte direkt stank, oavsett vad förpackningen påstod, men osade samma tunna av fabrikskemikalier som skogens förkämpe Moss Man som släpptes samtidigt (många Masters hade en ond motsvarighet).
Ugglor må vara djurfaunans mest underskattade representanter på coolhetsskalan och denna gynnare fick aldrig sitt gästspel i Filmations TV-serie, enligt dem själva för att det anseddes för snärt att ha med en karaktär vars enda utmärkande drag är att han luktar förbaskat illa - hur kan man förmedla det genom en skärm? En vag förklaring, då det fungerade fint i Snobben…
8. King Hiss (1987)
Förpacknigen påstod: "Evil Disguised Leader of the SNAKE MEN!"
Men frågan kvarstår: Hur kommer du undan med att se snällare ut än POPKORN-Jocke?
Vid något tillfälle bestämde Mattel att det saknades en frisk fläkt som de ständiga uppdateringarna av He-Mans ärkefiender Skeletor och Hordak inte kunde leverera. En bakgrundshistoria skissades ihop rörande ett ormfolk som i äldre tider härjade på Eternia. De vise männen (de var mer än tre) lyckades slutligen tillintetgöra hotet och spärra in ormmännen, med King Hiss i spetsen, djupt inne i Ormbergets innandömen.
Första intrycket av King Hiss är messmörmilt – han påminner om en skolpojksnäll, renrakad Gröna pilen (ja, han från rymdens hjältar). Vad man däremot gillade var själva överrrasknings-momentet i förvandlingen - under ytan döljer sig nämligen ett ormbo av ihopsatta kungsboaormar. Sensmoralen att det inte är utsidan som räknas ligger alldeles runt hörnet. Vad jag minns tappade dock många bort det mänskliga skalet och då var figuren plötsligt inte lika intressant eller användarvänlig.
7. Ninjor (1988)
Förpacknigen påstod: "Evil Ninja Warrior!"
Men frågan kvarstår: Vad gör en japan i rymden bland ormmän och självlysande skelett?
Svartklädda ninjakrigare andas 80-tal lika mycket som drömmen att bli programledare andas 90-tal. Trots apfult skäggansikte (har Jitsu ett ommålat ninjutsu-alter-ego?) sätter den svarta tygmasken och det klart Bruce Lee-influerade drakemblemet på sparkdressens framsida in på pluskontot. Uppenbart är återanvändningar av de där ond-gubbe-standardfötterna och -gripnaglarna på vänsterhanden som även Webstor, Whiplash m fl hade.
Ninjor (ett djävla namn förresten) kom i He-Man-sammanhanget paketerad med ovanligt mycket tillbehör. Hela Ninja Turtles-uppsättningen fanns representerat, inklusive nunchuks och katana. Jag har ett klart minne av Ninjor från baksidan av figurernas förpackningar, men inte att jag någonsin såg honom på svenska leksakshyllor. Var det den ökända Europaexklusiva ninjafobin som hade satt käppar i hjulet måtro?
6. Saurod (1988)
Förpacknigen påstod: "Evil Spark-Shooting Reptile!"
Men frågan kvarstår: Så leksaker som sprutar eld är okej, så länge det bara är lite grann... eller?
Att inte leka med elden blir snarare en utmaning än en uppmaning med den här gnistsprutande gycklaren. Guldbetäkta Saurod ser närmast ut som en reptilisk utomjording med robotfetisch, möjligtvis släkt med rovdjuret som Arnold jagade innan han blev guvernör. Dessutom ska det sägas att jag som liten kallade figuren för "han, hunden".
Saurod kom paketerad med en laserrevolver och löstagbar hjälm och var en av de, fattigt nog, blotta tre figurerna (de andra var Blade och Gwildor) att släppas från den 80-talscharmiga spelfilmenMasters of the Universe där allas vår Dolph Lundgren sprang runt som He-Man. I vuxen ålder har jag försökt tända en cigarrett med gnistorna från en Saurod i nyskick, dock utan någon vidare tillfredsställelse.
5. Scare Glow (1988)
Förpacknigen påstod: "Evil Ghost of SKELETOR!"
Men frågan kvarstår: Hur då, menar ni?
Scare Glow skulle tio år senare komma att övertyga mig att Spinal i fighting-favoriten Killer Instinct visst var en spelvänlig karaktär och figuren själv var en de mest omtalade bland oss på skolgården. Dess lysa-i-mörkret-förmåga var annars ett väldigt slitet försäljnings-argument, men för en gångs skull kändes det berättigat.
Herr Glow med sin läckert lila tygkappa var en av de sista i linjen att släppas, och så i ett skede då He-Man-figurer hade börjat kännas lite väl trötta. I ett alternativt universum hade man gärna köpt på sig en sådär dussintalet exemplar då de reades ut eftersom figuren idag hör till seriens dyraste. Trots uttalad popularitet på fansen webbsidor har skelettmannen ännu inte synts till i 00-talets gedigna försök att återlansera Masters of the Universe-fenomenet. Huruvida Scare Glow föreställer Skeletors inre ångestdemon eller Skeletor som död-och-återuppstådd, väntar därför fortfarande på sitt svar.
4. Tung Lashor (1987)
Förpacknigen påstod: "Evil Tounge-Shooting SNAKE MEN Creature!"
Men frågan kvarstår: Vad sa egentligen Evil Lynn när du visade tungan för henne?
I och med releasen av ormmännen tog Mattels skulptörer The Four Horsemen ytterligare kliv bort ifrån Conan barbaren och spände musklerna med sin nyfunna skaparlust, och högre budget.
Varanödlan(?) Tung Lashor med sina lila färgskalor och rull-pergament på ryggen för att räcka ut den suspekt långa ormtungan var mångas favorit på 80-talet. Denne utbrytarkung känns på något sätt för The Snake Men vad Wolverine är för X-Men; lite mer attityd, lite mer James Dean. Precis som fallet med kumpanen Rattlor gjordes Tung Lashor om till en medlem i Evil Horde inför hans medverkande i She-Ra: Princess of Power.
3. Snake Face (1988)
Förpacknigen påstod: "Most Gruesome of the SNAKE MEN!"
Men frågan kvarstår: Har man någonsin fastställt att du inte skulle vara tjej från början?
Min absoluta favorit bland de många guldkornen i ormfolket. Snake Face, en manlig(?) Medusa som på kommando skjuter röda slingrare ur axlar samt ögon- och munhålorna (och gröna från bröstet!) för att enligt förpackningens välvilliga beskrivning förstena angriparen. Den fint tecknade miniserietidningen Revenge of the Snake Men medföljde figuren och var en av favoriterna. Den förtäljer ursprungshistorien om hur en pånyttfödd King Hiss framkallar Snake Face och Sssqueze från fängelsedimensionen.
Snake Face måste vara figuren med Masters-universumets mest förutsägbara namn och han kom med samma intetsägande stav som andra medlemmar i The Snake Men samt en sköld som ser ut att ha krockat med ett gäng snokar. Han får dock ännu en stjärna i kanten för de små kräldjuren på hjässa och axlar och givetvis nämner vi det väldetaljerade ansiktet och de skönt limegröna spraymålningarna på armarna.
2. Laser Light Skeletor (1988-89 i Italien och Spanien)
Förpacknigen påstod: "Evil Master of Light Energy!"
Men frågan kvarstår: Inser du att du kostar lika mycket som en tur och retur-resa till Tokyo för två?
Gimmicken bjuder på en mindre lasershow och trots ett över-dimensionerat batteri på ryggen gör figuren så mycket rätt. En betydligt tajtare design än föregångarna, ansiktet ligger närmare Skeletors helt omdesignade inkarnation i The New Adventures of He-Man än vad den gör originalet från 1982. En lila sith-doftande tygkappa med huva är givetvis ett stort plus, likaså det oväntat detaljerade paret pälskalsonger, för att inte nämna den kitschigt chockrosa fårskallestaven.
På grund av att Mattel endast släppte denna fjärde utgåva av Skeletor (tillsammans med en Laser Power He-Man) runt Iberiska halvön har värdet på figuren skjutit i höjden. Detta gör honom givetvis mer förförande och ett exemplar i välskött förpackning kan klättra upp emot $2000-strecket. Likt flera av senare figurer finns han utgiven i en mer fyrkantig förpackning och tyvärr får man dras med den överflödiga Masters-loggan på italienska.
1. Mosquitor (1987)
Förpacknigen påstod: "Evil Energy-Draining Insectoid!"
Men frågan kvarstår: Vore gimmicken för vågad för dagens lekmarknad?
I jämförelse med Hordaks fantasifulla skapelser ter sig t o m figurer som Two-Bad och Snout Sprout rätt slätstrukna. Inte bara är Mosquitor den tuffaste killen i Evil Horde-klassen men den evigt ondskefulla färgkombinationen av rött och svart ger figuren en mer tidlös touch än många samtida kumpaner. Lägg därtill ett lila lasergevär, de silverfärgade månbootsen och en som är feature magstark än idag.
Mosquitors främsta egenskap som vampyrmygga är den fräcka blodcirkulationen som genom en plastruta på bröstas tydligt pumpas runt med assistans av en kamouflerad knapp på insekto-idens rygg. Denna iskalla feature gjorde Mosquitor till ett partytrick man gärna visade upp på släktkalas och till barndomens mest åtråvärda He-Man-gubbe. Ja grattis, Myggan! Hordaks onda cyber-organiska vampyrkreation suger musten ur konkurrenterna och kammar hem förstaplaceringen i näringskedjan.
